Fasciola hepatica, även känd som den stora leverflundran, är en parasit som kan leva i däggdjur – inklusive människan. Den angriper dock oftast nötkreatur och får. Den fullvuxna flundran blir omkring 30 mm lång och slår sig permanent ned i leverns gallgångar, där den fäster mot gångens väggar med en kraftig, sugkoppsliknande mun. Under gynnsamma förhållanden tar hela livscykeln två till tre månader.
De vuxna flundrorna är hermafroditer och har både testiklar och äggstockar, vilket innebär att de kan fortplanta sig på egen hand. När en vuxen flundra väl etablerat sig i levern kan den producera upp till 25 000 ägg per dag.
Leverflundrans ägg lämnar värddjuret med avföringen. Ett enda infesterat får kan utsöndra en halv miljon ägg per dag i sina exkrementer. I fuktiga miljöer sköljs äggen ur avföringen och kläcks, varvid en larv som kallas miracidium frigörs.
Miracidierna sköljs med regnvatten ut i bäckar och dammar, där de tränger in i vattensnäckor – parasitens nästa värd. Inuti snäckorna genomgår larverna flera omvandlingar och utvecklas till olika parasitformer, däribland den grodlignande cercarian.
Cerciarierna lämnar snäckorna och simmar tills de hittar gräs eller annan vegetation att fästa vid. Där inkapslar de sig i cystor som kallas metacercarier. Detta är leverflundrans smittsamma stadium: ett djur eller en människa som äter kontaminerat växtmaterial får i sig metacercarierna.
I tarmen hos det nya värddjuret bryter metacercarierna sig ur sina cystor som omogna flundror. De penetrerar tarmväggarna, tar sig ut i bukhålan och vandrar sedan vidare till levern. Inom några veckor har varje flundra etablerat sig i en av leverns gallgångar och nått full mognad – redo att börja bilda nya ägg och därmed starta cykeln på nytt.
En infektion med Fasciola hepatica kallas fasciolos. Angreppet stör värddjurets matsmältningssystem och kan ge diarré. Flundrans vandring genom levervävnaden kan också orsaka inre blödningar, vilket kan leda till blodbrist (anemi) och plötslig död, särskilt hos idisslare som kor och får.
Infektion hos människor är ovanlig, men flundrorna kan överleva och producera ägg i gallgångarna i tio år eller längre, vilket ger återkommande hälsoproblem. Vanliga symtom är feber, anemi och förstorad lever. Hos personer som äter infekterad, rå lever kan flundror fastna i halsen och orsaka andningsbesvär. Fasciolos hos människan går dock väl att behandla, förutsatt att diagnosen ställs i tid.
Djur på gårdar eller betesmarker där leverflundror tidigare varit ett problem bör behandlas med antiparasitära preparat tre gånger per år, för att fånga upp flundrorna i olika utvecklingsstadier. Parasiten dödas genom tillagning – människor kan alltså undvika fasciolos genom att inte äta råa vattenväxter, som vattenkrasse, eller rå lever. Extra försiktighet bör också iakttas vid hantering av råa snäckor: tvätta händerna noggrant och rengör arbetsytorna efter kontakt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online