Dermatofyter är svampar som växer på hud, hår och naglar. Infektioner som orsakas av dessa svampar kallas tineor, eller ringorm. De är i regel inte farliga, såvida inte patienten har ett försvagat immunförsvar. Tinea unguium är en svampinfektion som främst drabbar tånaglarna.
Tinea unguium (även kallad onykomykos) uppstår när dermatofytsvampar tränger in i naglarna och huden under dem. Det är vanligast i tånaglarna, eftersom tårna tenderar att svettas och får mindre tillgång till frisk luft. Det skapar en fuktig miljö som gynnar svamptillväxt. I sällsynta fall kan även fingernaglar drabbas.
Nagelsvamp är svagt smittsam. Infektionen fångas genom kontakt med sporer eller svampfragment på platser där människor går barfota, exempelvis simhallar, bastur och gemensamma duschar.
Flera naglar kan vara drabbade under lång tid, medan andra naglar på samma fot förblir helt fria från svamp. Det går inte att avgöra vilken svampart som orsakar en nagelinfektion enbart genom besiktning, eftersom alla nageldermatofyter ger liknande symtom. Drabbade naglar blir bruna eller svarta och får en förändrad form. Svampens tillväxt under nageln leder till förtjockning samt ansamling av ett ljusare, pulveraktigt material.
De vanligaste dermatofyterna som orsakar nagelinfektion tillhör släktet Trichophyton. Dessa arter är keratinofila, vilket innebär att de kan invadera keratiniserade vävnader (hud, hår och naglar) med hjälp av enzymer som specifikt bryter ner keratin och andra proteiner som finns i naglarna. Svampcellerna är vita och trådformiga och bildar sporer i det infekterade området.
Naturliga behandlingsmetoder, som tea tree-olja eller vinäger, har störst chans att fungera om infektionen upptäcks tidigt. Annars har svampen hunnit etablera sig för långt in under nageln för att dessa medel ska kunna nå den. Alternativt kan receptfria läkemedel mot fotsvamp användas, men de misslyckas ofta av samma anledning som de naturliga medlen.
De mest effektiva behandlingarna mot nagelsvamp är de svampdödande tablettläkemedlen griseofulvin, itrakonazol, flukonazol och terbinafin. Dessa läkemedel tas upp i blodet och transporteras till infektionsstället – svampen kan inte gömma sig för dem. Den infekterade delen av nageln ersätts gradvis av ny nagel tills svampen är eliminerad. Läkemedlen rekommenderas dock inte för personer med lever- eller hjärtsjukdom.
Behandlingen kan ta allt från några veckor till ett helt år, beroende på hur snabbt naglarna växer. Om behandlingen avbryts för tidigt efter att svampen verkar ha försvunnit är återfall vanligt.
De flesta försäkringar täcker inte behandling av nagelsvamp, om inte patienten har ett underliggande tillstånd som kan leda till en djupare infektion. Behandlingen har historiskt varit kostsam (cirka 5 000–10 000 kronor per kur), men tillkomsten av generiska preparat har sänkt priset betydligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online