Smittkoppevaccinet var det avgörande verktyget för global utrotning. Dess överlägsenhet över tidigare metoder (variolation, karantän) berodde på sex kritiska fördelar:
- Hög effektivitet: ~95 % skyddseffekt hos vaccinerade, långt över variolation.
- Säkerhet: Använde vacciniavirus (relaterat till koppor), inte levande smittkoppor. Variolation bar 1–2 % dödlighet; vaccinets allvarliga biverkningar var sällsynta.
- Långvarig immunitet: Skyddet bestod decennier, ofta livslångt.
- Kostnadseffektivitet: Billigt att producera och distribuera, möjliggjorde massiva globala kampanjer.
- Enkel administration: Enkel hudpunktion (gaffelöglad nål) krävde minimal utbildning, underlättade snabb storskalig vaccination.
- Ingen smittorisk: Vaccinia sprider inte smittkoppor; variolation kunde oavsiktligt starta utbrott.
Dessa faktorer kombinerade gjorde vaccinet till grunden för WHOs framgångsrika utrotning 1967–1980 – den enda mänskliga sjukdom som utrotats hittills.
