Tuberkulos är en infektionssjukdom som orsakas av bakterien Mycobacterium tuberculosis. Sjukdomen sprids via luften när en smittad person nyser, hostar eller till och med pratar, varvid små droppar sprids i luften och kan infektera personer i omgivningen. De som tillbringar tid tillsammans med en smittad person dagligen löper störst risk att själva insjukna.
Tuberkulos drabbar oftast lungorna, men kan även sprida sig till andra organ i kroppen. För att kunna förstå de olika behandlingsalternativen vid tuberkulos (TB) måste man först känna till de två olika formerna av sjukdomen.
Om du utsätts för tuberkulosbakterier kan du bli infekterad, men det betyder inte nödvändigtvis att du får symtom. Du kan ha den latenta formen av tuberkulos, som ligger vilande i kroppen. Föreställ dig att bakterierna gömmer sig i kroppen tills ditt immunförsvar sviktar av någon anledning – exempelvis på grund av hiv, cancerbehandlingar eller något annat. Då kan bakterierna aktiveras, börja växa och orsaka utbruten tuberkulos.
Har du latent tuberkulos har du troligen bara upptäckt detta genom ett positivt TB-test, eftersom du inte visar några andra symtom. Du smittar inte heller andra personer.
Du kan bära på den latenta formen av tuberkulos under en längre tid innan den aktiveras i kroppen, eller så kan du bli sjuk direkt efter smittotillfället. Har du aktiv tuberkulos får du tydliga symtom, och du är då smittsam för personer i din omgivning.
Typiska symtom är en kraftig hosta som varar i veckor, nattsvettningar, nedsatt aptit, frossa och feber. Du kan också hosta upp blod och uppleva bröstsmärtor. Dessutom känner du dig ofta mycket svag och orkeslös.
Behandlingen av latent tuberkulos är i grunden en förebyggande åtgärd som syftar till att hindra bakterierna från att aktiveras och orsaka utbruten sjukdom. Behandlingen eliminerar i själva verket bakterierna helt.
Läkaren förskriver här en enda medicin som kallas INH, eller isoniazid. Medicinen ska tas antingen en gång om dagen eller två gånger i veckan i nio månader. INH är mycket giftig för levern och kan orsaka läkemedelsinducerad hepatit. Under behandlingen bör du undvika paracetamol (till exempel Alvedon) samt alkohol. Håll regelbundna kontroller hos din läkare så att eventuell påverkan på levern kan övervakas.
Har du aktiv tuberkulos kommer läkaren sannolikt att förskriva fyra olika läkemedel. Det är avgörande att du inte slutar ta medicinerna utan att läkaren sagt till, eftersom det kan leda till att bakterierna blir läkemedelsresistenta – något som gör behandlingen betydligt svårare.
De fyra läkemedlen är isoniazid, rifampicin, etambutol och pyrazinamid. Inledningsvis tar du samtliga mediciner i två månader, därefter kan läkaren göra justeringar men låter dig fortsätta medicineringen i ytterligare fyra till sju månader.
Även dessa läkemedel är mycket giftiga för levern, vilket gör regelbundna läkarbesök nödvändiga. Det är viktigt att du rapporterar alla biverkningar, exempelvis magbesvär eller kräkningar, smärta i övre högra delen av buken samt gulaktig färgning av ögonvitorna och huden.
Har ditt barn tuberkulos kan etambutol inte användas, men streptomycin kan ges istället. Är du gravid ska pyrazinamid inte användas.
Om din stam av tuberkulos är resistent mot de vanliga läkemedlen måste läkaren agera mycket beslutsamt i behandlingen. Det kan bli nödvändigt att kombinera flera olika läkemedel för att bekämpa sjukdomen, och misslyckas behandlingen kan tillståndet bli livshotande.
Behandlingstiden kan sträcka sig upp till två år, och därefter kan du behöva genomgå en operation för att ta bort delar av organ som skadats alltför mycket av infektionen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online