Människor är det enda naturliga reservoaret för toxigen Vibrio cholerae O1/O139. Inget djurreservoar upprätthåller epidemisk transmission.
Överföringscykel
- Infekterad människa (symptomatisk eller asymptomatisk bärare) utsöndrar V. cholerae i avföring (10⁷–10⁹ CFU/g).
- Avföring kontaminerar vattenkälla (flod, brunn, tankbil, rörledning) eller mat (via kontaminerat vatten/hantering).
- Ny värd intar kontaminerat vatten/mat → infektion.
- Cyklen upprepas.
Viktiga vägar
- Vatten: Kommunalt vattenfel, ytvatten, obehandlad brunn, is.
- Mat: Rå/underdone skaldjur (filterärare koncentrerar bakterier), grönsaker tvättade med kontaminerat vatten, gatumat.
- Fomiter/händer: Sekundär – mindre effektiv än vattenburen.
Miljöpersistens
- Fritt levande i akvatiska reservoar (biofilmer, zooplankton) – upprätthåller endemisitet.
- Icke-toxigena stammar allmänna; toxigena stammar blomstrar med temperatur, salinitet, näringsskift.
- VBNC-tillstånd tillåter överlevnad utan odlingsbarhet.
Implikationer för kontroll
- Bryt vattenburen väg → avbryt epidemisk transmission.
- Sanitet + säkert vatten = hållbar kontroll.
- Bärare (asymptomatiska utsöndrare) komplicerar utrotning – men inte primära epidemidrivare.
Kolera är en sjukdom av infrastruktursvikt. Fixa rören, stoppa spridningen.
