MRSA (methicillinresistent Staphylococcus aureus) är en allvarlig bakterieinfektion som i värsta fall kan leda till lunginflammation eller nekrotiserande fasciit – en snabbt framskridande och livshotande infektion i underhud och bindvävshinnor. Tidig upptäckt och behandling är avgörande för att utrota bakterien hos patienten och förhindra ytterligare spridning.
Vårdpersonal som misstänker MRSA hos en patient letar efter specifika tecken. Ett typiskt tecken är en rödaktig hudförändring som liknar en furunkel. Infektionen börjar ofta "sippra" var eller annan vätska. Eftersom MRSA lätt förväxlas med vanliga hudinfektioner krävs alltid laboratorieundersökning för en säker diagnos.
Infektionen börjar oftast som små röda knölar på huden eller som en infektion i huden och underhuden. Andra manifestationer är bölder (furunkler), abscesser, karbunklar, impetigo (svinkoppor) eller en stye – en inflammerad talgkörtel på ögonlocket. Vid mer allvarlig infektion kan även feber, frossbrytningar och allmän sjukdomskänsla förekomma, vilket kräver omedelbar vårdkontakt.
För att fastställa diagnosen tar vårdpersonal ett prov från huden eller från varet, som sedan analyseras för att påvisa MRSA-bakterien (Staphylococcus aureus). Provet odlas i en petriskål så att bakterien kan identifieras och dess antibiotikakänslighet bestämmas. Idag används också snabba PCR-tester som kan ge svar inom bara några timmar, vilket snabbar upp behandlingsbesluten.
Hos en patient som drabbas av MRSA för första gången öppnas (incideras) och töms (dräneras) såret eller abscessen ofta kirurgiskt. Detta kan i sig räcka vid lindriga infektioner. Om antibiotika behövs ska behandlingen styras efter det känslighetsmönster som framkommit vid odlingen, så kallad resistensbestämning. Beroende på bakteriens känslighet kan exempelvis klindamycin, doxicyklin eller linezolid användas som alternativ till penicilliner.
Resistens mot antibiotika utvecklas snabbt, särskilt när patienter inte fullföljer hela den ordinerade medicineringskuren. En ny stam av MRSA har dessutom visat sig vara resistent även mot vankomycin, som länge betraktats som sista utvägen vid svåra infektioner. Detta understryker vikten av varsam och korrekt antibiotikaanvändning samt god handhygienvanor både inom vården och i vardagen för att begränsa spridningen av resistenta bakterier.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online