Cleocin, med det verksamma ämnet klindamycin, är ett antibiotikum som används för att behandla bakteriella infektioner. Läkemedlet har ett brett verksamhetsspektrum som täcker både aeroba och anaeroba bakterier. Tack vare detta är Cleocin effektivt vid behandling av infektioner i mjukdelar, övre luftvägar och hud. Samtidigt kan läkemedlet orsaka allvarliga biverkningar som det är viktigt att känna till.
Cleocin introducerades år 1970 av läkemedelsföretaget Pfizer och härstammar från det äldre antibiotikumet linkomycin. På grund av sina överlägsna antibakteriella egenskaper har Cleocin i stort sett ersatt linkomycin i klinisk användning.
Trots att klindamycin till namnet och verkningsspektruet liknar erytromycin är de två läkemedlen inte kemiskt släkt. En person som är allergisk mot erytromycin kan därför normalt ta klindamycin utan problem.
När Cleocin bekämpar skadliga bakterier kan det samtidigt minska kroppens naturliga tarmflora. Detta gör tarmen mottaglig för infektion av bakterien Clostridioides difficile, ofta kallad "C. diff", en opportunistisk anaerob bakterie. C. diff kan orsaka pseudomembranös kolit – en inflammatorisk tarmsjukdom som kännetecknas av kraftig diarré och bukkramper. Tillståndet diagnostiseras med laboratorietester och är behandlingsbart.
Andra biverkningar som rapporteras hos 1 till 10 procent av patienterna inkluderar lågt blodtryck, utslag eller fjällning av huden, Stevens-Johnsons syndrom (en svår allergisk reaktion), illamående, kräkningar, lindrig diarré och/eller yrsel. Livshotande njurdysfunktion och minskat antal blodceller kan förekomma men är sällsynta och drabbar färre än 1 procent av patienterna.
Om kraftig diarré och bukkramper uppstår – särskilt om blod eller stora mängder slemsyns i avföringen – är det viktigt att omedelbart avbryta behandlingen med Cleocin och söka vård.
Upplever du diarré i någon grad ska du inte ta diarréstoppande läkemedel utan att först rådfråga en läkare.
Du ska inte använda Cleocin om du har känd överkänslighet mot klindamycin eller linkomycin. Patienter som tidigare haft pseudomembranös kolit bör använda läkemedlet med stor försiktighet.
C. diff sprids lätt inom vårdmiljöer och i hushåll. Patienter med C. diff bör tvätta händerna noggrant efter toalettbesök. Vårdgivare och anhöriga bör tvätta händerna både före och efter kontakt med patienten, samt använda handskar och vid behov andra skyddsåtgärder som skyddskittel och munskydd.
Behandling av kolit orsakad av C. diff kan kräva sjukhusvård och administration av antimikrobiella läkemedel såsom metronidazol och vankomycin. Vankomycin är mest effektivt när det ges via munnen, medan metronidazol kan ges intravenöst eller peroralt. Även behandling med probiotika och immunglobuliner studeras för närvarande.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online