Denguefeber: vem är mest utsatt? Riskfaktorer, symtom och förebyggande råd

Enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC överför mer än 80 procent av alla som smittas av dengueviruset sjukdomen i det tysta – helt utan symtom eller med endast lindriga, ospecifika besvär. För de patienter som ändå utvecklar denguehemorragisk feber (DHF) eller denguechocksyndrom (DSS) är däremot risken att dö så hög som fem procent. En rad olika faktorer ökar sannolikheten för att en dengueinfektion får ett allvarligt förlopp.

Symtom och sjukdomsförlopp

Dengueviruset sprids framför allt genom bett från myggor av arten Aedes aegypti, men även Aedes albopictus fungerar som vektor i delar av Amerika. Efter ett smittat myggbett inkuberas viruset i tre till fjorton dagar. Sjukdomen ger sedan influensaliknande värk i kroppen, hög feber, aptitlöshet, huvudvärk och hudutslag. De allvarligaste formerna av infektionen kännetecknas av ökad kärlgenomsläpplighet och cirkulationssvikt.

En global sjukdom i tillväxt

Dengueviruset gör upp till 100 miljoner människor sjuka världen över varje år. De flesta fall är klassisk denguefeber, en akut febersjukdom som läker ut av sig själv. Av dessa utvecklar dock hundratusentals livshotande denguehemorragisk feber (DHF).

Även om storskaliga myggbekämpningsprogram under 1960-talet i praktiken eliminerade dengueutbrott i USA registreras årligen mellan hundra och tvåhundra denguefall på amerikanska sjukhus. Gemensamt för dessa patienter är att de nästan alltid har vistats i ett dengue-endemiskt område mindre än två veckor innan de insjuknade.

Var finns dengueviruset?

Viruset är endemiskt i tropiska regioner över hela världen, med epidemitoppar under regnsäsongerna när förutsättningarna för myggfortplantning är som bäst. Områdena med högst risk är Sydostasien, Karibien samt Central- och Sydamerika. Dengue förekommer dessutom endemiskt i Afrika, Indien, Mellanöstern och på tropiska öar i Stilla havet.

Faktorer som ökar risken för svår dengue

• Etnicitet: Data från Kuba tyder på att ljushyade personer kan ha större risk än mörkhyade att utveckla denguehemorragisk feber.
• Tidigare dengueinfektion: Personer som redan haft dengue löper betydligt högre risk att drabbas av komplikationer i form av DHF och DSS vid en ny infektion.
• Spädbarn med modersantikroppar: Antikroppar från modern kan skydda spädbarn mot samma serotyp och ge endast en lindrig, ospecifik febersjukdom. Samma antikroppar ökar dock risken för komplikationer om barnet smittas av en annan serotyp.
• Ålder: Ålder är en tydlig riskfaktor – de flesta dödsfallen sker bland barn under 15 år.
• Kön: Kvinnor och unga flickor utvecklar svåra former av denguefeber oftare än män.
• Virulent virusstam: En särskilt aggressiv virusstam i omlopp kan i sig predisponera patienter för svår infektion.
• Samtidig infektion med flera serotyper: I områden där flera dengueserotyper cirkulerar samtidigt med hög frekvens – så kallad hyperendemisk spridning – ökar både sjuklighet och dödlighet.

Förebyggande åtgärder och skydd

Inget vaccin finns ännu. Ett effektivt denguevaccin måste ge immunitet mot alla fyra serotyper, vilket gör utvecklingen komplicerad. En försvagad tetravalent vaccinkandidat testas i fältstudier, men något kommersiellt vaccin är inte nära förestående.

Behandlingen är begränsad. Utöver vätskeersättning och smärtlindring finns ingen specifik behandling mot denguefeber. Att undvika smitta är därför det bästa skyddet.

Så minskar du risken att bli smittad

• Planera resor till endemiska områden under torrperioden, när myggtätheten är lägre.
• Använd myggmedel med DEET på kläderna under dagen när du vistas i dengueområden – Aedes aegypti sticker framför allt i dagsljus.
• Myggnät över sängen hjälper, men ger begränsat skydd på grund av myggornas dagaktiva beteende. Nät runt sängar hos insjuknade denguepatienter minskar dock ytterligare smittspridning.
• Töm allt stillastående vatten där myggor kan bre sig – blomkrukor, gamla däck och kasserade kärl. Använd larvicider i andra vattensamlingar, täck vattenbehållare med lock och överväg myggoätande fisk i dammar.
• I områden med pågående dengueepidemi kan bekämpning från luften eller marken minska de vuxna myggpopulationerna. Effekten är dock begränsad eftersom metoderna inte når in i mikromiljöer inomhus – överväg därför även besprutning av bostäder under ett utbrott.