Så behandlas reumatisk feber – effektiva metoder och medicinsk vägledning

Reumatisk feber är en fördröjd immunreaktion som utvecklas efter halsfluss orsakad av betahemolytiska streptokocker av grupp A (GAS). Tillståndet är en klinisk diagnos snarare än en specifik sjukdom, vilket innebär att läkaren ställer diagnosen utifrån en kombination av symtom, kliniska fynd och patientens sjukdomshistoria.

Sjukdomen drabbar främst barn och ungdomar mellan fem och femton år och angriper kroppens bindväv, särskilt i hjärta, leder, hud och centrala nervsystemet. Hjärtat engageras hos 30–70 procent av patienterna under det första anfallet, vilket gör tidig och korrekt behandling avgörande för att förhindra bestående hjärtklaffsskador.

Grundprinciper vid behandling

1. Eliminera infektionen och dämpa inflammationen

Behandlingen vilar på tre pelare: att utrota GAS-infektionen i halsen, att dämpa den inflammation som immunförsvaret utlöser samt att ge stödjande vård om patienten utvecklar hjärtsvikt.

2. Antibiotika mot streptokockinfektionen

Förstahandsvalet är penicillin V per os. Ett lika effektivt alternativ är en engångsinjektion av benzatinpenicillin G intramuskulärt. Patienter som är allergiska mot penicillin behandlas istället med erytromycin eller ett cefalosporin av första generationen. Andra alternativ inkluderar azitromycin i fem dagar, klaritromycin eller ett smalspektrumcefalosporin av första generationen i tio dagar.

3. Behandling vid återfall

Vid återkommande GAS-infektion i halsen upprepas en tiodagarskur med samma antibiotikapreparat som användes initialt.

Kirurgisk behandling av hjärtklaffsskador

4. Operation vid klaffinsufficiens

I allvarliga fall kan kirurgi behövas för att korrigera hjärtklaffsinsufficiens orsakad av reumatisk feber. Detta är ofta en livräddande åtgärd, eftersom cirka 40 procent av patienterna med akut reumatisk feber utvecklar mitralisstenos senare i livet. Vid kritisk stenos kan mitralklaffsbyte, mitralisvalvulotomi eller perkutan ballongvalvuloplasti vara indicerat.

5. Klaffbyte vid återkommande sjukdom

Hos patienter med återkommande reumatisk feber, där annuloplasti eller andra reparationsmetoder redan har prövats utan varaktig effekt, är mitralklaffsbyte det föredragna kirurgiska alternativet.

Långtidsuppföljning och förebyggande åtgärder

Efter genomgången reumatisk feber rekommenderas ofta långvarig antibiotikaprofylax för att förhindra nya streptokockinfektioner och därmed ytterligare anfall. Regelbundna läkarbesök med ekokardiografi används dessutom för att övervaka hjärtklaffarnas funktion över tid och upptäcka eventuella skador i tidigt skede.