Septisk chock hos barn innebär att en infektion har spridit sig och gett upphov till allvarliga komplikationer. Ordet septisk betyder infekterad, medan sepsis avser en infektion som tagit sig ut i blodet. Septisk chock är den kedja av konsekvenser som uppstår när sepsis antingen inte behandlas eller behandlas utan framgång. Tillståndet drabbar oftast mycket små barn, särskilt de med försvagat eller outvecklat immunförsvar.
När symtomen på septisk chock visar sig är barnet redan svårt sjukt. Blodtrycket blir lågt och kan i vissa fall bli så lågt att det inte går att mäta. Barnets händer, armar, fötter och ben känns ofta svala vid beröring och kan ha bytt färg till blek, vit eller blålila.
Organen påverkas och urinproduktionen kan upphöra helt. Det kan även förekomma mentala förändringar som förvirring eller oro. Feber är vanligt, men temperaturen kan också vara onormalt låg – detta gäller särskilt nyfödda barn. Hjärtfrekvensen kan vara hög och pulsen kännas tunn och svag vid beröring. I ett sent skede av chocken kan hjärtfrekvensen istället bli oregelbunden och långsam.
En överväldigande infektion kan orsakas av nästan vilken bakteriell infektion som helst. Vanliga omständigheter som ökar risken för septisk chock hos barn är ett nedsatt immunförsvar, exempelvis vid hiv/aids eller leukemi. Samtliga tidigare sjukdomar gör ett barn mer sårbart, särskilt sjukdomar som påverkar ett organsystem som levern, njurarna eller hjärtat.
Ett barn som vårdas på sjukhus under lång tid löper också ökad risk för infektion och septisk chock, särskilt om barnet har haft en urinkateter eller en långvarig intravenös infart. Denna typ av utrustning som förs in i kroppen underlättar för bakterier att ta sig från utsidan till insidan. Dessutom kan långtidsanvändning av antibiotika öka risken för sepsis när bakterier utvecklar resistens mot läkemedlet.
Ett barn som befinner sig i, eller misstänks befinna sig i, septisk chock förs via akutmottagningen direkt till intensivvårdsavdelningen. Ingen förälder missar att barnet är allvarligt sjukt, även om tillståndet tyvärr kan utvecklas mycket snabbt.
Blodprover tas för att kontrollera syra-basbalansen, organfunktion, syresättning och förekomst av bakterier. När bakterier påvisas handlar provtagningen främst om att identifiera organismen, eftersom septisk chock är relativt lätt att diagnostisera för erfaren vårdpersonal. Lungröntgen kan göras för att avgöra om det föreligger lunginflammation, men behandlingen påbörjas ofta innan röntgenresultaten kommer, eftersom barnet är så allvarligt sjukt och riskerar organsvikt. En eventuell lunginflammation är ett mindre problem än själva chocken och behandlas ändå med antibiotika.
Antibiotika sätts in omedelbart vid misstänkt septisk chock. Övrig behandling anpassas efter symtomen och kan bland annat innefatta mekanisk ventilering. Intravenös vätska och syre ges för att stötta cirkulationen, och läkemedel kan användas för att höja blodtrycket.
En hög andel av barn som drabbas av septisk chock avlider. När chocken väl har inträtt har den ursprungliga infektionen hunnit påverka kroppens organ och vävnader i betydande grad. De som överlever kan drabbas av nedsatt organfunktion eller behöva amputera lemmar som varit utan blodcirkulation. Vissa barn kräver långvarig mekanisk ventilering, medan andra får neurologiska komplikationer som krampanfall och mentala förändringar. De barn som dock får snabb och effektiv vård i ett tidigt skede har betydligt bättre möjligheter till ett bra utfall.
Förebyggandet av septisk chock är inte alltid möjligt, men snabba och aktiva insatser vid allvarliga infektioner är avgörande. Detta måste samtidigt balanseras mot behovet av att undvika överanvändning av antibiotika. Goda hygienrutiner inom vården samt god sanitet och renlighet i samhället i stort utgör vårt bästa skydd mot spridning av infektioner.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online