Superovulation är en fertilitetsbehandling där läkemedel används för att öka antalet mogna ägg som äggstockarna producerar varje månad. Målet med protokollet är att förbättra chanserna till befruktning genom att få fram två till tre mogna ägg som sedan kan befruktas. Behandlingen används vid en rad olika orsaker till ofrivillig barnlöshet.
Superovulationsprotokollet är utformat för kvinnor som själva kan producera ägg. Enligt University of Connecticut Center for Advanced Reproductive Services behandlas framför allt följande fertilitetsproblem med metoden:
Behandlingen inleds med läkemedel, antingen i tablettform eller via injektion, som stimulerar äggstockarna att producera fler mogna ägg. Läkemedlen höjer nivåerna av två viktiga hormoner: follikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH). Dessa hormoner krävs för att initiera och fullborda äggmognadsprocessen.
Under hela behandlingsförloppet övervakas äggmognaden noggrant med hjälp av återkommande ultraljudsundersökningar och blodprov som mäter östrogennivåerna. Kontrollerna gör det möjligt för läkaren att bedöma när äggen är mogna och att tidpunktera samlag eller insemination så gynnsamt som möjligt.
Enligt University of Connecticut Health Center ges oftast klomifencitrat i tablettform för att främja äggmognad. När ett mer aggressivt behandlingsupplägg behövs används injicerbara läkemedel som innehåller FSH, med eller utan LH, i kombination med klomifencitrat för att maximera möjligheten till befruktning.
Som all hormonstimulering innebär superovulation vissa risker, bland annat en ökad sannolikhet för tvilling- eller flerbörd samt, i sällsynta fall, ovarialt hyperstimulationssyndrom (OHSS). Behandlingen bör därför alltid genomföras under noggrann medicinsk övervakning av en fertilitetsspecialist.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online