Intracytoplasmisk spermainjektion (ICSI) är en metod inom provrörsbefruktning (IVF) där en enda spermie från mannen injiceras direkt i ett ägg som hämtats från kvinnan. Metoden används ofta när spermien har svårt att befrukta ägget på egen hand, exempelvis på grund av nedsatt kvalitet eller rörlighet.
ICSI är främst avsett för par där infertiliteten beror på manliga faktorer, som lågt spermieantal, sämre spermiekvalitet eller begränsad rörlighet hos spermier. Behandlingen kan också vara ett alternativ för par som tidigare genomgått vanlig provrörsbefruktning utan framgång.
Sannolikheten att lyckas med ICSI beror på flera olika faktorer. De viktigaste är kvinnans ålder, äggens kvalitet, laboratoriets standard samt läkarens erfarenhet och skicklighet vid själva ingreppet. En grundlig utredning före behandlingen hjälper paret att få realistiska förväntningar.
Eftersom en kvinna normalt producerar ett ägg per månad genomgår hon en hormonell fertilitetsbehandling i cirka två veckor så att flera ägg hinner mogna samtidigt. De mogna äggen samlas sedan in, och en enskild spermie injiceras direkt i varje ägg med hjälp av en mycket tunn nål under mikroskop. När äggen har befruktats och börjat utvecklas överförs embryo till kvinnans livmoder.
Kvinnor som blir gravida genom ICSI löper en högre risk att utveckla ovarialt hyperstimuleringssyndrom (OHSS), en reaktion på hormonbehandlingen som gör äggstockarna svullna och ömma. Det finns dessutom en förhöjd risk för komplikationer i samband med flerlingraviditeter, eftersom mer än ett embryo ibland överförs.
Enligt University of California, San Francisco (UCSF) Medical Center föds barn efter ICSI med ungefär fyra gånger större sannolikhet att utveckla kromosomavvikelser jämfört med barn som avlats på naturlig väg. Det är därför viktigt att diskutera dessa risker med sin fertilitetsläkare innan behandlingen påbörjas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online