Varje år kämpar tusentals par med något som kan kännas självklart för andra – att bli gravida. Som tur är finns idag flera olika behandlingar som kan hjälpa ofruktsamma par att förverkliga drömmen om ett barn. Det första steget är alltid att kontakta en kvalificerad fertilitetsspecialist eller reproduktionsmedicinsk läkare. Läkaren beställer sedan undersökningar för att ta reda på exakt vad som orsakar infertiliteten och tar fram en individuell behandlingsplan.
Den minst invasiva behandlingen är att läkaren övervakar din cykel genom blodprover och ultraljud för att fastställa exakt när du bör ha samlag. Detta kan maximera dina chanser, särskilt om diagnosen är oförklarlig infertilitet.
Läkaren ger dig besked om när du ska komma på kontroll, vanligtvis i början av cykeln. Besöket består av blodprov och/eller ultraljud. Utifrån resultaten får du tid för nästa besök. Läkaren fortsätter därefter att regelbundet följa din cykel, bland annat hormonnivåerna och follikeltillväxten. När en äggfollikel har nått mognad får du instruktioner om att antingen ha samlag eller genomgå en intrauterin insemination (IUI).
Övervakningen har även ett diagnostiskt värde, eftersom den hjälper läkaren att upptäcka hormonrubbningar eller problem med ägglossningen som annars kanske inte hade upptäckts.
Ibland rekommenderar läkaren läkemedel som ökar antalet äggfolliklar du producerar under en cykel. Dessa hormoner är syntetiska varianter av dem kroppen själv bildar varje månad, men de ges i noggrant avstämda doser för att styra antalet folliklar och deras tillväxt.
Klomifencitrat, ofta kallat Clomid, är ofta första valet. Det är en oral medicinering som tas i fem dagar med start i början av cykeln. Clomid ordineras i tablettstyrkan 50 mg, och du tar 50, 100 eller 150 mg (en, två eller tre tabletter) per dag, vid samma tidpunkt enligt läkarens anvisningar. Regelbundna kontroller krävs för att se hur du svarar på behandlingen, och du får också besked om när du ska ha samlag eller komma tillbaka för en IUI.
Follikelstimulerande hormon (FSH), luteiniserande hormon (LH) eller kombinationer av dessa ges även som injektioner. Läkaren talar om när behandlingen ska påbörjas, men start runt dag tre eller fyra i cykeln är vanligt. Tätare övervakning krävs också, särskilt när du närmar dig ägglossning. Din dos anpassas utifrån resultaten från kontrollerna. Ibland behövs dessutom en så kallad trigger-injektion av humant koriongonadotropin (hCG) för att utlösa ägglossningen. Därefter får du instruktioner om när samlag eller IUI ska ske.
Intrauterin insemination är ett alternativ för par där det finns en manlig faktor eller problem med livmoderhalsens slemlager. Den manliga partnern lämnar ett spermprov till laboratoriet, där provet renas och förbereds för inseminationen. Detta kan ta några timmar beroende på laboratoriet.
När provet är klart kontrollerar en specialutbildad sjuksköterska eller läkare att provet stämmer med kvinnan som ska genomgå IUI. Ett spekulum förs in i slidan så att livmoderhalsen kan synliggöras och rengöras. Därefter förs en tunn kateter genom livmoderhalsen in i livmodern, där spermierna sprutas in. Kvinnan kan uppmanas att ligga kvar en stund innan hon åker hem.
Den mest invasiva behandlingsformen, in vitro-befruktning (IVF), kräver mycket tid, många injektioner och noggrann övervakning. Kvinnan ges höga doser av FSH och LH för att stimulera äggstockarna att producera många äggfolliklar. Ytterligare ett injicerbart läkemedel behövs för att förhindra att hon ägglossar i förtid. Folliklarna får mogna, och när de är redo tar hon en engångsinjektion av hCG som trigger. Äggen plockas sedan ut kirurgiskt och befruktas i laboratoriet.
Vid det här laget påbörjar kvinnan behandling med östrogen- och progesterontillskott för att förbereda livmodern för en graviditet. Ett bestämt antal embryon, oftast två eller tre, överförs tre till fem dagar efter ägguttaget. Överskottsembryon kan antingen kasseras eller frysas ner för användning i en senare cykel. Läkaren talar om när du ska komma tillbaka för graviditetstest.
Om det finns avvikelser hos äggen eller spermierna kan donerade celler vara ett alternativ. Din klinik hjälper dig att välja rätt ägg- eller spermiedonator. Att använda en känd donator är ett alternativ, men för många par är en anonym donator likaså ett fullt gångbart val.
Vid spermiedonation går IVF- eller IUI-cykeln till på exakt samma sätt som vanligt, med den skillnaden att laboratoriet ersätter partnerns spermier med den donerade spermen.
Äggdonation är en något mer komplicerad process. Äggdonatorn genomgår de första stegen i IVF-processen och tar de läkemedel som stimulerar hennes äggstockar. Samtidigt börjar mottagaren ta östrogen- och progesterontillskott för att bygga upp sin livmoderslemhinna. När donatorns ägg har plockats ut befruktas de i laboratoriet med den manlige partnerns spermier och överförs därefter till mottagaren.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online