Infertilitet kan vara en skrämmande och frustrerande situation för alla som önskar ett barn. Det finns dock många olika fertilitetsbehandlingar att tillgå, och flera av dem har visat sig vara mycket effektiva. Samtidigt kan läkemedel alltid medföra biverkningar. Här går vi igenom de vanligaste infertilitetsläkemedlen och vad du bör veta om deras möjliga biverkningar.
Vissa kvinnor genomgår progesteronbehandling om de har svårt att bli gravida. Tillfört progesteron används för att främja en regelbunden menscykel. Behandlingen ges antingen via injektion, vaginala stavar eller geler, eller i tablettform.
Möjliga biverkningar av progesteronbehandling inkluderar huvudvärk, ömhet i brösten, illamående, förstoppning, depression och dåsighet. Har en kvinna tidigare haft epilepsi, astma, hjärtproblem eller migrän bör hon följas noga av läkare under pågående progesteronbehandling.
Läkemedlet Clomid (klomifencitrat) har använts i många år för att hjälpa kvinnor som inte blir gravida. Clomid stimulerar ägglossningen genom att främja frisättningen av luteiniserande hormon och follikelstimulerande hormon, vilket ökar chansen till ägglossning till 70–90 procent.
De vanligaste biverkningarna är värmevallningar och förstorade äggstockar, vilket drabbar 10–14 procent av användarna. Färre än 6 procent upplever besvär i bäcken och buk, ömhet i brösten, uppblåsthet, illamående och suddig syn, inklusive fläckar och blixtrar i synfältet. Färre än 2 procent får onormal blödning från livmodern och huvudvärk.
Enligt Mayo Clinic föds barn med medfödda missbildningar något oftare hos kvinnor med fertilitetsproblem, men Clomid och andra fertilitetsläkemedel verkar inte öka den risken. Det finns heller ingen ökad risk för missfall vid graviditet med klomifencitrat. Mayo Clinic anger dessutom att 40–50 procent av kvinnorna som behandlas med klomifencitrat blir gravida inom sex ägglossningscykler.
Agonister för gonadotropinfrisättande hormon (GnRH) används för att hindra för tidig ägglossning, vilket kan minska en kvinnas chanser att bli gravid vid assisterad reproduktiv behandling såsom provrörsbefruktning (IVF) och insemination (IUI). Sker ägglossningen för tidigt blir äggen av sämre kvalitet och därmed mindre användbara vid behandling.
Biverkningar av GnRH-agonister är minskad libido, sömnlöshet, huvudvärk, humörsvängningar och värmevallningar.
Antagonister för gonadotropinfrisättande hormon används när läkaren behöver exakt kontroll över ägglossningstidpunkten. Metoden ger fertilitetsläkaren större precision vid hämtning av ägg från kvinnan.
Biverkningar inkluderar vaginal blödning, illamående, huvudvärk, buksmärtor och ibland ovariellt hyperstimuleringssyndrom, ett tillstånd där äggstockarna svullnar och blir förstorade.
Humant menopausalt gonadotropin (hMG) används ibland vid infertilitetsbehandling, särskilt när klomifencitrat inte har någon effekt. Framgångsfrekvensen för att framkalla ägglossning med hMG är 75 procent eller högre.
Bland biverkningarna finns ovariell hyperstimulering, som gör att kroppen frisätter flera folliklar samtidigt. Detta kan öka risken för flerlingfödsel med 40 procent. En annan vanlig biverkning är humörsvängningar.
Dr. Charles Coddington III, professor i obstetrik och gynekologi vid Mayo Clinic i Rochester, Minnesota, påpekar att behandling med klomifencitrat något ökar chanserna att få flerlingar, alltså mer än ett barn. Risken för flerlingar efter oral fertilitetsmedicin är 5–8 procent. Blir en kvinna gravid med flera barn rör det sig oftast om tvillingar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online