Vad räknas egentligen som otrohet? Så sätter ni gränserna tillsammans

Otrohet är ett brett begrepp som kan omfatta många olika beteenden – allt som bryter mot förtroendet och troheten i en romantisk relation. Men var går egentligen gränsen? Svaret är inte alltid självklart, eftersom olika par har olika uppfattningar om vad som är acceptabelt. Här går vi igenom de vanligaste formerna av otrohet.

Fysisk otrohet

Fysisk otrohet innebär att man har sexuella kontakter med någon annan än sin partner. Detta är den form av otrohet som oftast först kommer att tänka på, och den betraktas allmänt som ett allvarligt svek i de flesta relationer.

Emotionell otrohet

Emotionell otrohet handlar om att utveckla en nära emotionell relation med någon annan än sin partner – även utan fysisk kontakt. Det kan röra sig om att dela sina innersta känslor, hemligheter och behov med en annan person, samtidigt som distansen till partnern ökar. Många upplever denna typ av svek som minst lika smärtsam som den fysiska.

Mikrofusk – när småsaker blir stora

Mikrofusk syftar på beteenden som kan verka harmlösa, men som skulle kunna betraktas som otrohet om din partner kände till dem eller skulle bli ledsen av dem. Exempel på mikrofusk är:

• Att flirta med andra personer, även om det sker digitalt.
• Att dölja sin mobiltelefon eller lösenordsskydda meddelanden för partnern.
• Att tillbringa mycket tid ensam med en person man är attraherad av, utan att berätta om det.
• Att hålla kontakten levande med gamla flirts eller ex via sociala medier.

Vem bestämmer var gränsen går?

Om ett visst beteende utgör otrohet är i slutändan upp till parterna i relationen att avgöra. Vad en person betraktar som fusk kan vara helt okej för en annan. Därför är det avgörande att kommunicera öppet med sin partner om förväntningar, värderingar och gränser. Genom att ha tydliga samtal om vad ni båda anser vara acceptabelt – och inte – minskar risken för missförstånd, sårad förtroende och onödiga konflikter avsevärt.