
Frågan om ett barns faderskap kan väcka många tankar och känslor, särskilt under en pågående graviditet. Många undrar därför om det är möjligt att fastställa faderskapet redan innan barnet har fötts. Här går vi igenom hur det fungerar och vilka alternativ som finns.
Det vanligaste och säkraste sättet att fastställa faderskap är att göra ett DNA-test efter att barnet fötts. Testet innebär att man jämför barnets DNA med den presumtive faderns DNA, oftast genom ett enkelt saliv- eller blodprov. Resultatet visar med mycket hög säkerhet om mannen är barnets biologiska far.
Historiskt sett har faderskapstest inte kunnat utföras under graviditeten utan risk, eftersom det krävde invasiva ingrepp som moderkaksprov eller fostervattenprov. Sådana metoder medför en liten risk för komplikationer och används därför sällan enbart för att fastställa faderskap.
Idag finns dock icke-invasiva prenatala faderskapstest. De bygger på att analysera fragment av fostrets DNA som cirkulerar fritt i den gravida kvinnans blod, och kan i regel utföras från ungefär graviditetsvecka 8–10. Metoden är helt utan risk för fostret.
Prenatala faderskapstest är betydligt dyrare än tester som görs efter födseln, och kvaliteten kan variera mellan olika laboratorier. Det är alltid klokt att diskutera med en läkare eller barnmorska innan man väljer att testa under graviditeten, både av medicinska och emotionella skäl. Den gravida kvinnans samtycke är dessutom alltid nödvändigt.
Ett traditionellt faderskapstest görs normalt först efter att barnet fötts, genom en DNA-jämförelse mellan barnet och den presumtive fadern. Vill man ha svar tidigare finns idag icke-invasiva prenatala alternativ, men dessa är kostsamma och bör alltid ske i samråd med vården.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online