Inte alla är lämpade att donera organ. Vissa medicinska och etiska faktorer kan innebära att en person inte godkänns som donator. Här går vi igenom de tio vanligaste grupperna som kan uteslutas från organdonation – och varför reglerna ser ut som de gör.
Personer med aktiva eller obehandlade infektioner, exempelvis hiv, hepatit B eller C, samt andra överförbara sjukdomar, bedöms normalt inte som lämpliga donatorer. Anledningen är risken att smittan överförs till mottagaren.
De som har eller har haft vissa typer av cancer, särskilt former med hög risk för återfall eller spridning (metastaser), kan oftast inte donera organ. Regeln finns till för att skydda mottagarens säkerhet.
Individer med svår hjärtsvikt, KOL (kroniskt obstruktiv lungsjukdom) eller andra allvarliga hjärt- och lungsjukdomar lämpar sig sällan som donatorer. Deras organ fungerar ofta inte tillräckligt bra för att klara livet i en mottagares kropp.
Okontrollerad diabetes ökar risken för komplikationer och sämre långsiktiga resultat efter en transplantation. Därför kan personer med diabetes i vissa fall nekas att donera.
Aktiva missbrukare eller personer som nyligen använt droger kan uteslutas från organdonation för att garantera mottagarnas hälsa och säkerhet.
Organ från donatorer som utsatts för allvarliga trauman kan vara skadade eller ha nedsatt funktion, vilket gör dem olämpliga för transplantation.
Individer med svåra psykiatriska tillstånd, eller som saknar förmåga att fatta egna beslut, kan inte juridiskt samtycka till organdonation. Deras organ får därför inte tas tillvara.
I vissa fall finns åldersgränser för organdonation. Organens kvalitet och funktion försämras ofta med åldern, vilket kan påverka hur lämpade äldre donatorer är. Gränserna varierar dock mellan länder och mellan olika organ.
Vissa grova brott eller allvarliga etiska överträdelser kan leda till uteslutning, bland annat på grund av frågetecken kring donatorns motiv och övergripande lämplighet.
Om en persons blodgrupp eller vävnadstyp inte stämmer överens med en potentiell mottagare kan hen inte donera till just den personen – även om donatorn i övrigt är helt frisk.
Kriterierna för organdonation styrs av etiska riktlinjer, medicinsk expertis och individuella bedömningar av varje enskild donator. Det är alltid vårdpersonal och transplantationslag som fattar det slutgiltiga beslutet, med hänsyn till både donatorns och den potentiella mottagarens säkerhet och välbefinnande. Kom ihåg att reglerna kan skilja sig åt mellan olika länder och sjukvårdssystem – vid frågor om din egen möjlighet att donera är bästa rådet att kontakta din vårdgivare eller det nationella donationsregistret.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online