Det är extremt ovanligt att en människa föds stum, och att beräkna exakta odds för detta är i praktiken omöjligt. Stumhet kan bero på två olika tillstånd: fysisk stumhet, där personen har ett problem med halsen eller stämbanden som gör det omöjligt att avge ljud, samt dövhet, där personen kan avga ljud men inte lära sig att tala.
Ibland kan barn som föds stum vara det på grund av genetiska faktorer som ärvts från föräldrar och andra släktingar. Eftersom ett barns genetiska sammansättning bestäms av föräldrarnas, kan barnet födas oförmöget att avge ljud om föräldrarna bär på gener som kan orsaka fysiska problem med halsen eller stämbanden. Liksom med andra ärftliga egenskaper, såsom ögonfärg och hårfärg, är oddsen för att födas stum högre för barn med en familjehistoria av talsvårigheter orsakade av fysiska problem.
Att dock ha familjemedlemmar som blivit stumma efter födseln betyder inte nödvändigtvis att barnet löper större risk att födas stumt. Stumhet som orsakas av fysiskt eller psykologiskt trauma efter födseln ingår nämligen inte i barnets genetiska disposition. Om till exempel ett barns mormor blev stum till följd av en sjukdom i tonåren, ärver barnet alltså ingen genetisk benägenhet för stumhet.
Eftersom halsen och stämbanden utvecklas medan barnet ligger i livmodern kan alla ämnen som den blivande mamman konsumerar, och som kan hämma tillväxten hos det ofödda barnet, potentiellt leda till stumhet. Detta inkluderar alla typer av skadliga ämnen som konsumeras under graviditeten, såsom alkohol, tobak samt droger – både illegala och i vissa fall receptbelagda läkemedel. I grunden ökar alla ämnen som kan orsaka utvecklingsskador hos ett fostret risken för en rad olika problem under barnets tillväxt, stumhet inkluderat.
Trots modern medicin och vetenskap finns det fortfarande vissa faktorer kring graviditet och förlossning som helt enkelt lämnas åt slumpen. Ibland utvecklas en bebis inte fullständigt före födseln, vilket kan resultera i olika fysiska missbildningar. Dessa kan variera från något så enkelt som en annorlunda formad finger till något så synligt som en läpp- och käkspalt. Även om det är extremt ovanligt finns det en oändligt liten chans att ett barn föds stumt enbart för att halsen eller stämbanden inte har utvecklats helt. Oddsen är försumbara, men de finns.
Utöver alla fysiska orsaker till stumhet har ett barn som föds helt eller nästan helt dövt på båda öronen större risk att också bli oförmöget att tala. Barnet kan kanske skratta, skrika, gråta och avge andra ljud, men funktionellt sett inte forma de ljud som krävs för sammanhängande tal. Människor lär sig uttal och språkets regler genom det de hör, vilket innebär att barn som saknar hörseln också kan sakna förmågan att tala.
Detta betyder dock inte att barnet är stumt eller dövstumt i ordets egentliga mening, utan snarare att det i praktiken är stumt eftersom det inte kan omvandla de ljud det avger till ord. Lyckligtvis kan behandlingar mot dövhet, såsom cochleaimplantat, även hjälpa vid denna form av stumhet – genom att personen får möjlighet att höra kan denne successivt lära sig att utveckla tal.
Även om dessa barn inte föds stumma utvecklar uppskattningsvis ett av 1 000 barn i skolåldern ett tillstånd som kallas mutism. Mutism är inte ett fysiskt tillstånd utan snarare ett psykologiskt och socialt sådant, där barn som i övrigt talar normalt blir helt oförmögna att göra det i vissa miljöer eller situationer, exempelvis i skolan.
Mutism är inte relaterat till kommunikationsstörningar eller neuropsykiatriska tillstånd, såsom stamning eller autism, utan är vanligtvis ett symtom på social ångeststörning. Oförmågan att kommunicera kan även omfatta kroppsspråk och ögonkontakt. Det är viktigt att komma ihåg att barnet förblir fysiskt kapabelt att tala. Barn med en familjehistoria av ångest har dessutom större risk att utveckla mutism.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online