Logopedträning kan kännas tråkig och enformig, särskilt för tonåringar. För att få ut så mycket som möjligt av tiden som läggs på att utveckla en ungdoms tal är det viktigt att göra aktiviteterna roliga och interaktiva. Många ungdomar i logopedisk behandling tvingas upprepa samma fraser och bokstavsljud om och om igen. Genom att koppla övningarna till verkliga livssituationer kan tonåringarna investera sin energi fullt ut – och glömma av hur mycket arbete som faktiskt krävs för att få ljuden rätt.
Öva både tal och intervjuteknik.
Låt eleverna välja ett "påhittat jobb" – gärna något som utmanar just de bokstavsljud eleven behöver träna på. En elev med läspning kan till exempel få gå på intervju för tjänsten som vikarie. Då måste hen använda ord som vikarie, elev och lektion. Uppmuntra eleven att komma ihåg att uttala sina svåra ord korrekt, men också att stanna kvar i stunden även när misstag görs. Det är viktigt att inte grimasera eller klaga över ett fel – särskilt inte när man vill ge ett bra första intryck. Låt en tonåring vara den som blir intervjuad åt gången, medan de övriga eleverna i gruppen arbetar som ett team och ställer frågor.
Låt ungdomarna kliva in i en roll för att ta bort pressen.
Teater stärker självförtroendet och betonar vikten av att tala korrekt. Ge din elevgrupp en rolig pjäs att framföra. Välj en befintlig text eller, som en extra utmaning, skriv en egen där varje elev får en roll som tränar just deras problemsområden. Håll större delen av dialogen realistisk, men kasta in en eller två tungvridare för att hålla eleverna på tårna. Uppmuntra eleverna att helt engagera sig i sin roll och säga orden med eftertanke. Filma föreställningen och låt dem sedan studera stunderna då engagemanget tryter samt vilka ord som är extra besvärliga. Ge eleverna några dagar på sig att finslipa sitt arbete och spela därefter in föreställningen igen för att tydligt visa deras framsteg.
Fokusera på att berätta en historia – då faller orden på plats av sig själva.
Vissa logopedielever hittar smarta sätt att undvika sina problembokstäver. En person med läspning kan till exempel undvika pluralformer av ord för att slippa "s"-ljudet. Men när man hittar på en berättelse på stående fot är det svårt att smita undan specifika ord. Få eleverna att leva sig in i stunden genom att låta dem improvisera en berättelse tillsammans. Ge gruppen en tokig rubrik eller ett lustigt ämne och låt en av eleverna börja. Peka på den elev som ska tala och låt hen berätta i 20–30 sekunder. När du flyttar fingret mot nästa elev måste hen fortsätta berättelsen precis där den slutade.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online