Systemisk lupus erythematosus (SLE) är en kronisk autoimmun sjukdom där immunsystemet felaktigt attackerar friska vävnader, vilket utlöser utbredd inflammation och potentiell skada på leder, hud, njurar, lungor, hjärta, hjärna och blodkärl.
Vem drabbas?
- Preponderant kvinnor i fertil ålder (9:1 kvot kvinna-till-man)
- Högre prevalens och svårighetsgrad bland afroamerikanska, hispaniska, asiatiska och urfolkskvinnor
Underliggande orsaker
Den exakta orsaken är okänd, men forskare tror att SLE uppstår från en kombination av genetisk benägenhet och miljöutlösare som ultraviolett ljus, infektioner, hormonella svängningar och vissa läkemedel.
Vanliga symtom
- Bestående trötthet och lågt feber
- Ledsmärta och svullnad (artralgi/artrit)
- Karakteristiskt malar (fjäril) utslag och fotosensitivitet
- Njurinvolvering (lupusnephrit)
- Kardiovaskulära problem (perikardit, accelererad ateroskleros)
- Neuropsykiatriska manifestationer (krampanfall, psykos, kognitiv dysfunktion)
- Blodrubbningar (anemi, leukopeni, trombocytopeni)
Diagnostik
Diagnos ställs utifrån kliniska kriterier (EULAR/ACR 2019 klassificering), positiv antinukleär antikropp (ANA) test, och specifika autoantibokroppar som anti-dsDNA och anti-Sm.
Behandlingsalternativ
- NSAID: För lindriga led- eller pleurasmärtor
- Antimalariamedel (hydroxiklorokin): Hörnsten i terapi för nästan alla patienter
- Kortikosteroider: För flares och allvarlig sjukdom
- Immunsuppressiva: Metotrexat, azatioprin, myko fenolat, cyklofosfamid
- Biologiska läkemedel: Belimumab, anifrolumab, rituximab för refrakta fall
Prognos och utsikt
Med modern vård överstiger 10-årsöverlevnad 90 %. Tidig diagnostik, behandlingssamverkan och multidisciplinär hantering förbättrar utfallen markant. Det finns för närvarande ingen känd prevention för SLE.
