```html
Vad är lupus?
Lupus är en autoimmun sjukdom som kan drabba huden, lederna, lungorna, hjärtat, njurarna, blodet och hjärnan. Den vanligaste formen kallas systemisk lupus erythematosus (SLE). Vid sjukdomen förväxlar immunförsvaret kroppens egna vävnader och celler med främmande ämnen som virus och bakterier.
En normalt fungerande kropp bildar antikroppar som bekämpar dessa främmande ämnen. Hos en person med lupus produceras i stället så kallade autoantikroppar, vilka angriper kroppens egna vävnader i stället för virus eller bakterier. Sjukdomens svårighetsgrad och symtombild varierar dessutom kraftigt mellan olika individer, vilket gör lupus svårt att upptäcka.
Instruktioner: så identifierar du symtomen
- Observera allmänna symtom. Var uppmärksam på svullna eller smärtsamma leder, hudutslag, oförklarlig feber, svullna körtlar, trötthet, håravfall, ökad solkänslighet, yrsel, nedstämdhet och förvirring. Ett klassiskt tecken på lupus är ett fjärilsformat utslag över kinderna och näsryggen.
- Tänk på risken för njurinflammation. Detta symtom tyder på att njurarna inte gör sig av med kroppens avfallsämnen som de ska. Om andra symtom föreligger kan vården undersöka njurfunktionen med hjälp av blod- och urinprov.
- Notera minnesstörningar eller nedsatt syn. Lupus kan påverka det centrala nervsystemet och ge upphov till koncentrationssvårigheter, huvudvärk och synrubbningar.
- Kontrollera om det finns lunginflammation. Personer med lupus kan utveckla pleurit, en inflammation i lungsäckens hinna som ofta ger smärta vid andning. Lunginflammation (pneumoni) orsakad av infektion kan också uppstå.
- Lägg märke till bröstsmärta. Lupus kan orsaka myokardit, det vill säga inflammation i hjärtmuskeln. Sjukdomen ökar även risken för åderförkalkning (ateroskleros), vilket i sin tur höjer risken för hjärt-kärlsjukdom.
När bör du söka vård?
Kontakta din vårdcentral om du upplever flera av symtomen ovan samtidigt, särskilt om de kommer i skov med lugnare perioder emellan. Det finns inget enskilt test som entydigt kan bevisa lupus, men läkaren kan ta blodprover, urinprov och göra en klinisk bedömning. Ju tidigare sjukdomen upptäcks, desto bättre blir möjligheterna att behandla den och förebygga komplikationer.
