Luminol reagerar lika bra med mänskligt blod som med djurblod – arten spelar alltså ingen roll för den kemiska reaktionen. Detta gör luminol till ett värdefullt verktyg inom kriminalteknik, men det innebär också att ämnet inte kan skilja mellan olikaarters blod.
Reaktionen mellan luminol och blod bygger på närvaron av hemoglobin, ett järnhaltigt protein som finns i de röda blodkropparna. Hemoglobinets främsta uppgift i kroppen är att transportera syre, och dess järnatomer är nyckeln till reaktionen.
När luminol kommer i kontakt med blod sker en kemisk reaktion med järnet i hemoglobinet. Järnet fungerar då som en katalysator, vilket resulterar i att ljus avges – en process som kallas kemiluminescens. I praktiken syns blodspår som ett svagt blåaktigt sken, även på ytor som har rengjorts eller där blodet inte längre är synligt för blotta ögat.
Ljusintensiteten beror på koncentrationen av hemoglobin i blodprovet, inte på vilken art blodet kommer från. Ett prov med högre halt hemoglobin ger alltså ett starkare ljussvar, oavsett om blodet härstammar från en människa eller ett djur.
Eftersom luminol inte kan differentiera mellan arter krävs ytterligare analyser, exempelvis DNA-testning, för att fastställa blodets ursprung. Luminol används därför främst som ett första steg för att lokalisera och visualisera möjliga blodspår på brottsplatser.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online