Multipel skleros (MS) är en autoimmun sjukdom i centrala nervsystemet som ännu saknar botande behandling. Sjukdomen yttrar sig olika hos olika personer, och dess förlopp är oförutsägbart. Vanliga symtom är trötthet, koncentrations- och minnesproblem, allvarliga synbesvär, darrningar, nedsatt koordination, yrsel samt stickningar, domningar eller smärta i armar och ben. Vid svår eller framskriden MS kan talet och rörelseförmågan gå förlorad till följd av partiell eller total förlamning.
Den skyddande vävnad som omger och isolerar nerverna i centrala nervsystemet – hjärnan och ryggmärgen – kallas myelin. Symtomen vid MS uppstår när myelinet blir inflammerat och bryts ner, vilket även skadar nerverna. Det förstörda myelinet ersätts av förhärdad vävnad som stör signalöverföringen till nerverna. Vad som orsakar MS är fortfarande okänt.
Den skovvis förlöpande formen är den vanligaste typen när MS diagnostiseras första gången. Vid denna typ finns perioder av fullständig eller partiell remission mellan skoven. Under skoven drabbas patienten av en akut försämring av den neurologiska funktionen, medan sjukdomen under remissionsperioderna inte fortskrider.
Primärt progressiv MS är relativt ovanlig. Vid denna form fortskrider sjukdomen stadigt från början utan tydliga remissioner. Progressionstakten kan variera och ibland förekommer små, dock oftast tillfälliga, förbättringar. Patienten kan också nå en platå där sjukdomen står stilla en kortare tid innan den återigen fortsätter att utvecklas.
Sekundärt progressiv MS kan bli nästa fas av sjukdomen när den ursprungliga diagnosen var skovvis förlöpande MS. Sjukdomen fortskrider då kontinuerligt och blir stadigt värre, även om skov och remissioner fortfarande kan förekomma. När skovvis förlöpande MS lämnas obehandlad, utvecklar cirka hälften av alla patienter sekundärt progressiv MS inom tio år efter den första diagnosen.
Den progressivt skovvis förlöpande formen är ovanlig och kännetecknas av att tillståndet förvärras stadigt redan från allra första början. Sjukdomen domineras av allvarliga skov, efter vilka remissionsperioder kan men inte behöver inträffa. Även mellan skoven fortsätter sjukdomen att utvecklas.
Behandlingen syftar vanligtvis till att dämpa den autoimmuna reaktionen, och olika läkemedel används för att lindra sjukdomens symtom och bromsa dess progression. Fysioterapi kan hjälpa patienten att töja och stärka musklerna för att kunna hålla sig fysiskt aktiv. Vid lindrig eller måttlig MS kan vila, en hälsosam kost och regelbunden motion bidra till att minska en del av besvären.
För att hantera de känslomässiga aspekterna av sjukdomen är det viktigt att behålla sin dagliga rutin så långt som möjligt. Patienter bör vårda sina relationer med familj och vänner samt fortsätta med sina intressen och hobbyer. En kurator eller psykolog kan ge värdefullt stöd, liksom patientföreningar och stödgrupper där man kan prata om sina funderingar med andra som lever med MS. I Sverige finns bland annat Neuro Förbundet, som erbjuder rådgivning och träffpunkter för drabbade och anhöriga.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online