Multippel skleros (MS) är en kronisk neurologisk sjukdom som stör de signaler som nerverna skickar till resten av kroppen. På engelska förekommer ibland benämningen "muscular sclerosis", men det korrekta namnet är multiple sclerosis – på svenska multippel skleros. Personer som lever med MS drabbas av ett brett spektrum av symptom som kraftigt kan påverka deras livskvalitet.
MS är en autoimmun sjukdom, vilket innebär att kroppens immunförsvar angriper den egna vävnaden. Vid MS bryts myelinskidan ner – det fettliknande hölje som omger ryggmärgen och nerverna. När höljet bryts samman uppstår förhärdningar, så kallade skleroser eller härdar. Dessa härdar hindrar nerverna från att leda sina budskap vidare till resten av kroppen. De kroppsdelar som inte tar emot signalerna kan inte fungera normalt, vilket ger upphov till sjukdomens typiska besvär: okoordination i händer, armar och ben, synförändringar eller till och med blindhet, blås- och tarminkontinens samt i många fall svår smärta.
Symptomen varierar kraftigt mellan olika personer och inkluderar bland annat:
Listan är långt ifrån uttömmande, och alla MS-patienter upplever inte alla dessa symptom.
Det finns inget enskilt definitivt test för att diagnosticera MS. Diagnosen kan ställas efter en magnetkameraundersökning (MR) som visar en eller flera lesioner (härdar), efter en lumbalpunktion som påvisar ett ämne som finns hos de flesta med MS, efter ett onormalt svar vid ett evokerade potentialer-test, efter två separat dokumenterade skov – eller en kombination av ovanstående. Det är till och med möjligt att samtliga tester blir negativa trots att personen har MS. Om det finns något förutsägbart med MS är det just sjukdomens oförutsägbarhet.
Ingen har hittills lyckats fastställa exakt vad som utlöser debuten av multippel skleros, men sjukdomen antas vara autoimmun. Vanligen debuterar sjukdomen i åldern 20 till 40 år, men det finns fall där de första symptomen visar sig både tidigare och senare i livet. Teorin är att sjukdomen kan ligga vilande i kroppen tills en sjukdomsepisod eller en traumatisk händelse utlöser den. Forskning pekar även på samband med genetiska faktorer, D-vitaminbrist och rökning.
Idag skiljer man på fyra huvudsakliga former av MS:
Diagnosen ställs när symptomen uppträder i skov (även kallade exacerbationer) och sedan försvinner. Ett skov kan pågå i timmar, dagar, veckor eller till och med månader.
Vid denna form upplever personen en långsam men stadig försämring av sjukdomen över tid, utan tydliga skov.
Denna form inleds som skovvis förlöpande MS och försämras sedan gradvis över tid. Cirka 50 procent av dem som diagnostiserats med skovvis förlöpande MS utvecklar med tiden sekundär progressiv MS.
Här försämras symptomen successivt samtidigt som personen även får skov då besvären blir betydligt värre. Skillnaden mot sekundär progressiv MS är att den progressivt skovvisa formen aldrig går i remission.
Det finns dessutom en femte variant som inte alla läkare erkänner: benign (godartad) MS. Den misstänks när en person får ett eller flera symptom som följs av fullständig och komplett remission – utan funktionsnedsättning eller fortsatt progression. Vissa med benign MS börjar dock efter 10 till 15 år uppvisa tecken på progressiv MS.
Det finns idag ingen botande behandling för multippel skleros, men flera behandlingar kan lindra symptomen och till och med bromsa sjukdomens utveckling. Vid skovvis förlöpande MS och tidiga stadier av övriga former förskriver läkare ofta mediciner mot nervsmärta, muskelavslappnande medel för att förebygga och behandla muskelkramper samt lågdosantidepressiva mot den trötthet och depression som följer med MS. Kortisonbehandling (kortikosteroider) via munnen eller intravenöst används för att minska inflammation och skador i samband med skov. Vid mer allvarliga fall förskriver läkare sjukdomsspecifika, sjukdomsmodifierande läkemedel som Rebif, Tysabri och Copaxone. Andra mediciner kan dessutom användas för att behandla enskilda symptom.
Livslängden för personer med multippel skleros är nästan samma som för personer utan sjukdomen, eftersom MS inte betraktas som en dödlig sjukdom i sig. Vissa symptom kan dock skapa livshotande tillstånd som i slutänden kan bli fatala. Svårigheter att svälja kan leda till kvävning, nedsatt koordination kan orsaka en dödlig fallolycka, och ökad benägenhet att drabbas av lunginflammation samt allvarliga infektioner och andra mindre hälsoproblem kan även de utvecklas till livshotande tillstånd för patienter med multippel skleros.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online