Multipel skleros (MS) är en sjukdom som påverkar hela kroppen på olika sätt och vid oförutsägbara tidpunkter. Många människor med MS lever med rädsla för det okända och med oro för att successivt förlora kroppsliga funktioner. En diagnos av sekundär progressiv MS innebär ofta ökade begränsningar och en betydande livsförändring, vilket kan vara både känslomässigt och fysiskt påfrestande.
Multipel skleros är en sjukdom i centrala nervsystemet som antas vara autoimmun. Hos personer med MS angriper immunförsvaret kroppens egen myelinskida – ett fettaktigt hölje som omger nerverna. När myelinskidan bryts ned bildas lesioner (skleroser) som stör de signaler nerverna skickar till resten av kroppen, vilket gör att den börjar fungera felt. Det leder till symptom som domningar, stickningar, balansrubbningar, suddig syn och kognitiva svårigheter.
Det finns fyra erkända former av MS: skovvis förlöpande (relapsing-remitting), sekundär progressiv, primär progressiv och progressivt skovvis förlöpande. Av dessa är den skovvis förlöpande formen den mildaste och vanligaste.
Många som fått diagnosen skovvis förlöpande MS upptäcker så småningom att symptomen förvärras. De får då diagnosen sekundär progressiv MS, som ibland kallas MS i andra stadiet. Cirka 50 procent av alla personer med skovvis förlöpande MS diagnostiseras så småningom med den sekundärt progressiva formen.
Till skillnad från den skovvis förlöpande formen går inte sekundär progressiv MS i remission, även om det ibland kan förekomma perioder då symptomen inte är lika besvärliga. Allt fler symptom tillkommer, samtidigt som redan befintliga symptom försämras gradvis – eller i vissa fall snabbt. I takt med att sjukdomen fortskrider blir symptomen allt mer invaliderande.
I detta skede behandlas de flesta patienter med sjukdomsmodifierande läkemedel, exempelvis Rebif, Tysabri och Copaxone. Utöver dessa mediciner kan läkemedel riktade mot specifika symptom fortsätta, justeras eller läggas till allt eftersom behovet förändras.
För många som går in i det sekundärt progressiva stadiet uppstår en förstärkt känsla av frustration eller depression när nya symptom visar sig och gamla förvärras. Hjälpmedel som käpp eller rollator kan bli nödvändiga, eller i mer allvarliga fall rullstol. Trappor kan bli svåra eller till och med omöjliga att hantera, vilket tvingar fram beslut om boendet. Människor som varit självständiga hela livet kan plötsligt behöva hjälp av familj eller vänner, även med de enklaste göromålen.
Den goda nyheten är att sjukdomens utvecklingstakt ser olika ut för alla, och det finns mycket man kan göra för att bibehålla en god livskvalitet. Att lära sig utföra dagliga sysslor på nya sätt, anpassa hemmet efter sina behov samt informera familj, vänner och kollegor om sjukdomen kan göra övergången lättare. Dessutom har många patientorganisationer, exempelvis Neuro Förbundet i Sverige, lokala stödgrupper som träffas regelbundet. Det kan hjälpa den som lever med MS att förstå att hen inte är ensam i kampen. Framför allt handlar det om att ta hand om sig själv – att acceptera sina begränsningar men också omfamna sina förmågor. En hälsosam livsstil och en positiv inställning kan göra enorm skillnad.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online