Alkoholmissbruk och alkoholberoende – hur lika är de?

Alkoholism betraktas som en progressiv sjukdom som utvecklas genom olika faser. Alkoholmissbruk och alkoholberoende representerar två olika nivåer av ett etablerat alkoholanvändande. Missbruket kommer ofta först, och utan behandling kan det utvecklas till ett fullt fysiskt och psykiskt beroende.

Vad är alkoholmissbruk?

Alkoholmissbruk definieras som ett skadligt bruk av alkohol. Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM) beskrivs en person som missbrukar alkohol som någon som fortsätter dricka trots sociala, mellanmänskliga och rättsliga problem, samt trots fysisk och psykisk skada – både för den egna personen och för andra – till följd av överdriven alkoholkonsumtion.

Alkoholberoende – nästa nivå av alkoholism

Alkoholberoende har samma grundläggande kännetecken som alkoholmissbruk, men med flera ytterligare specifikationer:

• Föredrar en viss typ: Den beroende väljer ofta en specifik typ eller ett visst märke av alkohol framför att variera sig emellan.
• Begränsat socialt umgänge: Personen visar exklusivitet i sina sociala relationer och umgås i princip bara när alkoholkonsumtion ingår.
• Toleransutveckling: Det är ett tydligt tecken på beroende när personen måste öka sin alkoholkonsumtion för att uppnå samma effekt som tidigare.
• Abstinensbesvär: Den beroende får fysiska symtom redan efter korta perioder utan alkohol. Därför dricker personen ofta för att lindra eller helt undvika abstinensbesvären.
• Självinsikt: Den alkoholberoende är i regel medveten om att hen har ett problem med alkohol, oavsett om detta erkänns öppet eller inte.
• Misslyckade slut-försök: Personen försöker gång på gång sluta dricka, men utan professionellt stöd lyckas detta nästan aldrig.

Båda störningarna är skadliga och bör tas på allvar

Alkoholmissbruk anses vara behandlingsbart och är vanligast bland unga som experimenterar med alkohol. I många fall kan missbruket hanteras framgångsrikt med samtalsterapi och kunskapsinriktad utbildning.

Alkoholberoende betraktas däremot som en svårare grad av störning att behandla och kräver professionell terapeutisk hjälp samt i vissa fall även medicinsk intervention, exempelvis vid avgiftning eller läkemedelsbehandling.