Tiden det tar att återhämta sig från alkoholism varierar från person till person och beror på flera samverkande faktorer. Vilket stadium av beroendet patienten befinner sig i avgör om hen behöver medicinsk avgiftning, slutenvård eller öppenvård. Även patientens eget engagemang påverkar hur snabbt återhämtningen ger resultat – och, ironiskt nog, spelar synen på vad "återhämtning" egentligen betyder en stor roll. Kontakta alltid en läkare eller en missbruksrådgivare för att ta reda på vilken nivå av vård som passar bäst.
Alkoholism delas ofta in i tre stadier: ett tidigt, ett mellersta och ett sent skede. I det tidiga skedet har den beroende börjat använda alkohol som en lösning på problem, men hen kan ändå framstå som fullt fungerande. Börjar hen i öppenvård med ett starkt engagemang kan de första tecknen på återhämtning kännas nästan omedelbart. I mellersta och sena skeden krävs oftast en medicinsk avgiftning först, eftersom kroppen hunnit bli fysiskt beroende. Ju högre engagemang, desto snabbare går återhämtningen.
Många alkoholister uppfattar inte sitt tillstånd som allvarligt. De drivs ofta in i behandling av partner, barn, vänner, arbetsgivare eller till och med av domstol. Söker den beroende behandling enbart för att blidka andra blir engagemanget svagare – och därmed också chanserna att lyckas. Därför är det vanligt att personer som påbörjar behandling avbryter sina program och fortsätter dricka, även efter att ha förlorat vänner, arbete och familj. Återhämtningsklockan kan helt enkelt inte börja ticka förrän den beroende själv fattat ett bestämt beslut om att fullfölja ett behandlingsprogram.
Anonyma Alkoholister (AA) publicerar personliga berättelser om lyckade tillfrisknanden i sin så kallade "Stora bok", som kan läsas online på aa.org. Sådana berättelser kan ge både hopp och konkret vägledning för den som står i början av sin resa.
En person i tidigt skede av alkoholism har ännu inte byggt upp någon stark tolerans mot alkohol och påverkas därför lättare. Beroendet har inte hunnit bli lika djupt och tvånget att dricka över är mindre. Omgivningen kanske inte ens vet att hen har ett problem, och konflikterna med familj, vänner och arbete kan vara begränsade. Det gör att effekterna av återhämtningen ofta kännas tidigt i terapin.
Det finns dock en risk: återhämtningen kan bli en "falsk start". En oväntad händelse – stress, sorg eller konflikt – kan väcka suget igen. Tar hen då ett enda glas kan tvånget komma tillbaka så starkt att hela behandlingsprogrammet överges och återhämtningen försenas avsevärt.
För personer i mellersta eller sena skedet av alkoholism kan inneliggande behandling behövas. Det innebär oftast medicinsk avgiftning under överinseende av personal, fördjupad terapi, strukturerad utbildning om beroendet samt medicinsk övervakning dygnet runt. Behandlingstiden kan variera från en vecka till flera månader beroende på individens behov. I nästan alla fall rekommenderas dessutom fortsatt öppenvård efter utskrivningen, eftersom risken för återfall är störst just i övergången mellan vårdformerna.
Den beroende brukar inte känna effekten av återhämtningen förrän hen kan se en datum för övergång till öppenvård. Men även då gäller stor försiktighet – att anta att behandlingen är "klar" kan vara farligt, eftersom beroendet aldrig helt försvinner.
Hur lång tid återhämtningen tar beror också på hur den enskilda personen definierar begreppet. När tvånget att dricka över verkar ha lagt sig kan den beroende betrakta sig som "frisk". Det kan ske redan inom de första dagarna av öppenvårdsbehandlingen. Dricker hen dock alkohol igen riskerar tvånget att återkomma – tillsammans med de ursprungliga problemen, som nu kan ha blivit värre. Händer detta får återhämtningsprocessen räknas om från början.
Därför väljer många alkoholister att se återhämtning som en livslång, pågående process snarare än ett mål som nås. Genom att aktivt hålla suget i ett vilande tillstånd – med hjälp av stödgrupper, terapi och sunda rutiner – minskar risken för återfall och livskvaliteten ökar successivt.
Som en tumregel kan sägas att den akuta avgiftningsfasen varar mellan några dagar och två veckor, medan sömnproblem, humörsvängningar och sug kan kvarstå i flera månader – något som ibland kallas post-akut abstinens. Den psykologiska återhämtningen, med nya vanor och stabilitet i vardagen, tar ofta ett till två år. Med rätt stöd och rätt vårdform går dock de första viktiga stegen mot ett nytt liv relativt snabbt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online