"Anonyma Alkoholister är ett sällskap av män och kvinnor som delar sina erfarenheter, sin styrka och sitt hopp med varandra, för att kunna lösa sitt gemensamma problem och hjälpa andra att återhämta sig från alkoholism."
Detta är A.A.:s ingress, som läses upp vid otaliga möten världen över. Samtidigt möter tolvstegsfilosofin återkommande kritik. Vissa ifrågasätter att alkoholism över huvud taget är en sjukdom, andra tvivlar på att en tilltro till en "högre makt" kan göra någon verklig skillnad. Det finns de som hävdar att A.A. liknar en sekt, och att ord som "maktlöshet" kan fungera som en ursäkt för att slippa ta ansvar. Ytterligare andra menar att vissa medlemmars exkluderande attityder skadar de mest sårbara, samt att anonymitetskonceptet är alltför skört.
Här går vi igenom de vanligaste invändningarna mot programmet – och vad som ligger bakom kritiken.
Det första av de tolv stegen innebär att erkänna att man är maktlös inför alkoholen. Detta kan bli starten på ett beslut att hålla sig borta från substansen – men det kan också användas som en ursäkt för att betrakta sig själv som offer för omständigheterna. Framför allt yngre personer kan behöva mentorer som betonar vikten av personlig kraft och handlingskraft inom andra livsområden.
Många anser att A.A.:s program rymmer flera sådana paradoxer, och att det krävs tid för att verkligen förstå och tillämpa principerna. Därför får nykomlingar ofta rådet att "ta det du gillar och låt resten vara."
Är alkoholism egentligen en sjukdom? Den är klassificerad i medicinska diagnosmanualer som både en fysisk och psykisk störning, med specifika symtom och diagnostiska kriterier. Maktlöshet inför en sjukdom är visserligen ett tydligare begrepp – ingen kan styra vad som händer kroppen när en livshotande sjukdom fått grepp om den.
Skillnaden är dock att total avhållsamhet leder till remission, ungefär som att utesluta vete lindrar celiaki, eller att minska intaget av mättat fett kan sänka höga kolesterolvärden. Sjukdomsbegreppet är en av de största stridsfrågorna för dem som anser att A.A. vilseleder både allmänheten och den medicinska professionen.
A.A. har många ritualer: slagord, återkommande mötesformer och en bok skriven av grundaren som vissa beskriver som närmast "helig skrift". Det stämmer att många medlemmar hyser stor respekt för Bill W. och doktor Bob, de två män som först upplevde hur de kunde hjälpa varandra på det sätt som blev A.A.:s grund. Litteraturen läses gång på gång, och nykomlingar tas emot med entusiasm – inte olikt många religiösa församlingar.
Samtidigt innehåller A.A.:s traditioner formuleringen "attraktion snarare än promotion", en tydlig varning mot att aktivt söka nya bekännare. En annan tradition uppmanar dessutom medlemmarna att inte agera talespersoner för rörelsen i medierna.
A.A. hävdar att rörelsen inte är en religion, men omnämnanden av Gud genomsyrar ändå litteraturen. Begreppet "högre makt" används för att öppna upp för att Gud kan tolkas på vilket sätt som helst. Agnostiska och ateistiska medlemmar uppmuntras, i ett eget kapitel i grundtexten, att se sällskapets kollektiva gemenskap som en kraft att lita på – något som kan stärka dem mot impulsen att ta en drink.
Kritiker pekar dock på att möten ofta avslutas med bön, och att nykomlingar ibland utsätts för subtil press att "falla på knä" i ensamhet och be om hjälp. Medlemmar får gärna dela sina personliga övertygelser, men gruppen tolererar aldrig missionering.
Grundtexten gör faktiskt undantag för medicinska situationer, men många medlemmar känner sig ändå inte bekväma med att öppet prata om läkemedel de använder mot kronisk smärta, ångest eller psykisk ohälsa. Kritiker anmärker att A.A. ofta slår ihop alla "sinnespåverkande" ämnen, trots att endast alkohol nämns i litteraturen.
Inom A.A. råder ofta uppfattningen att en medlem inte är helt nykter om hen använder cannabis, narkotika eller onödiga receptbelagda preparat. Trots uppmaningen att "vara ärlig mot sig själv" riskerar särskilt personer med psykiatriska diagnoser att fara illa, om en missledd önskan att "slippa mediciner" omedvetet uppmuntras.
Litteraturen rekommenderar att medlemmar delar sina erfarenheter "övergripande" under möten och sparar detaljerna för en betrodd mentors öron. Integriteten är dock inte juridiskt skyddad. Att öppet berätta om ostraffade brott, otrohet eller oetiska affärsbeslut kan i värsta fall leda till åtal eller problem med partner, arbetsgivare eller aktieägare.
Kritiker menar därför att anonymitet i praktiken är ett skenbart skydd och att deltagande sker på egen risk – ett slags "köpare varning"-program. Å andra sidan kostar medlemskapet ingenting: A.A. tar inga medlemsavgifter eller andra avgifter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online