Långt innan 1960-talet, när rökning av persilja blev ett billigt substitut för cannabis för dem med små ekonomiska medel, var persilja världens mest kända ört genom hela historien. Den användes medicinskt, som livsmedel och som grund för många traditioner och vidskepelser.
I antikens Grekland kröntes segrande idrottare med persiljekransar, och Hippokrates beskrev örtens läkande egenskaper redan på sin tid. Under medeltiden användes persilja som motgift vid förgiftning. En utbredd vidskepelse sade också att man kunde orsaka en fiendes död genom att plocka en kvist persilja och samtidigt säga personens namn högt.
Som färsk eller torkad köksört är persilja näringsrik och innehåller kalcium, järn och C-vitamin. Den anses även kunna gynna blodtrycket och lindra smärta vid artros och ledvärk.
Rökning av persilja kan i vissa fall ge en känsla av lindrig eufori eller verka som ett svagt afrodisiakum. Det finns dock hittills mycket lite forskning kring eventuella toxiska biverkningar, vilket gör effekterna svåra att bedöma vetenskapligt.
Enligt Iowa Health System används ofta persilja, mynta, oregano eller marijuana som så kallade "bärare" som besprutas med olagliga och starkt beroendeframkallande ämnet fencyklidin (PCP), även känt som "ängeldamm" eller "raketbränsle", för att ge rökaren en extra "kick".
Användare av PCP drabbas ofta av sluddrigt tal, nedsatt koncentrationsförmåga och hallucinationer. Upprepad användning kan leda till överdosering, oavsiktligt våld mot andra eller självmord. Symtomen kan dessutom kvarstå i upp till ett år efter att användningen upphört.
Även om persilja i sig är en näringsrik och harmlös ört i matlagning är rökning av växter som inte är avsedda för detta alltid förenat med risker. Den största faran ligger i att örtblandningar kan vara kontaminerade med farliga ämnen som PCP, helt utan användarens vetskap.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online