En urinanalys kan användas för att upptäcka spår av droger, inklusive bensodiazepiner, i kroppen. Testet för bensodiazepiner ingår i ett större urinbaserat drogtest som oftast används vid anställningsprövning, efter arbetsskador samt av juridiska skäl, till exempel i samband med villkorlig frigivning eller övervakning.
Bensodiazepiner är en grupp psykoaktiva läkemedel som vanligtvis används för att behandla ångest, krampanfall och sömnlöshet. Vanliga substanser i gruppen är diazepam (Valium), alprazolam (Xanor) och oxazepam (Sobril). Även om läkemedlen har tydliga medicinska indikationer för vissa psykiatriska tillstånd, är de beroendeframkallande och missbrukas relativt ofta. Det är därför de ingår i standardiserade urindrogtester.
Innan provet tas ska personen noggrant rengöra underlivet med antingen en alkoholservett eller tvål och vatten. Därefter samlas urinen upp i en ren behållare mitt i urinstrålen, vilket kallas ett midstream-prov eller clean catch-prov. Denna metod minskar risken att provet förorenas av bakterier eller andra ämnen. Som regel räcker 1–2 uns urin, motsvarande ungefär 30–60 milliliter, för att genomföra analysen.
När provet samlats in skickas det till ett laboratorium för analys. Den vanligaste första metoden är en immunologisk analys (immunoassay), som snabbt kan avgöra om en person har bensodiazepiner i kroppen. Om detta screeningtest blir positivt utförs alltid en bekräftelseanalys med gaskromatografi-masspektrometri (GC-MS). Denna mer precisa metod utesluter eventuella falskt positiva resultat från den första screeningen.
Enligt amerikanska federala riktlinjer måste laboratorieanalysen påvisa en koncentration av bensodiazepiner i urinen över 200 ng/ml för att testet ska betraktas som positivt. Ligger värdet under denna nivå blir screeningresultatet negativt. Hur länge bensodiazepiner kan detekteras beror bland annat på vilket preparat som använts, dosen, personens ämnesomsättning och användningens frekvens – kortverkande preparat syns oftast i några dagar, medan långverkande kan spåras i upp till en vecka eller längre.
När laboratorieanalysen är klar redovisas resultatet som antingen normalt eller onormalt. Ett onormalt resultat betyder att bensodiazepiner har påvisats i urinen, vilket tyder på användning. Om ett onormalt resultat framkommer kan personen bli ombedd att uppvisa giltigt recept på preparatet eller genomgå ett nytt test för att bekräfta fyndet. Ett positivt resultat utan dokumenterad ordination kan få konsekvenser i exempelvis anställnings- eller juridiska sammanhang.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online