1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Håranalys för drogtest – så fungerar det

En håranalys för drogtester använder ett hårprov för att avgöra om droger har använts genom att mäta drogmolekyler. Testet kan spåra de små molekyler som kroppen producerar efter att en drog intagits och tagits upp i blodet. När dessa molekyler väl har cirkulerat i blodströmmen avsätts de även i hårstråna, vilket gör håret till en pålitlig indikator på tidigare drogbruk.

Typer av droger som kan upptäckas

Håranalys kan användas för att screena flera olika typer av droger, bland annat kokain, cannabis (marijuana), opiater, amfetaminer och fencyklidin (PCP). I USA kräver den federala regeringen att alla fem drogklasserna testas när ett hårprov lämnas in.

Detektionstid – upp till 90 dagar

Hårmetoden har en betydligt längre detektionsperiod än många andra testmetoder. Den kan normalt upptäcka droger i kroppen upp till 90 dagar bakåt i tiden, räknat från dagen då hårprovet togs. Detta gör håranalys särskilt användbar när man vill få en bild av långvarigt bruk snarare än engångsintag.

Hur mycket hår krävs?

För att säkerställa noggrannhet är det viktigt att håret klipps så nära hårbotten som möjligt och att stråna är cirka 3,8 cm (1,5 tum) långa. Behovet finns att analysera längre tillbaka än 90 dagar krävs mer hår, men det ska ändå alltid klippas från hårbotten, eftersom det ger de mest aktuella resultaten. Den vanliga mängden som behövs för att kunna påvisa drogbruk är cirka 50–70 hårstrån.

Varifrån kommer håret?

Hår från huvudet föredras normalt vid drogtestanalys. Om hår från hårbotten inte är tillgängligt, exempelvis för att håret är för kort, kan hår från andra kroppsdelar skickas in för testning. Observera dock att kroppshår kan lagra gifter under längre tid och därmed ge falskt positiva resultat, varför det sällan är den bästa källan. Intimhår är inte en godkänd källa för testning.

Alternativa provkällor

Om inget hår finns tillgängligt accepterar laboratorierna oftast alternativa provtyper, som urin, saliv, blod, svett eller fingernaglar. Finns ingen av dessa möjligheter kan det krävas att personen låter håret växa ut tills ett tillräckligt prov kan tas.

Praktiska aspekter att tänka på

Beroende på syftet med hårprovet kan provet antingen samlas in på egen hand eller lämnas in personligen. Vid domstolsbeslut eller i samband med anställning måste hårprover normalt lämnas in personligen hos ett lokalt laboratorium, sjukhus eller motsvarande instans. Föräldrar kan däremot själva ta prover från sina barn och skicka dem till ett laboratorium per post.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online