Sjukdomsmodellen för beroende är den mest använda behandlingsmetoden för personer med alkohol- och drogproblem. Den utgör ett centralt begrepp inom den stora gemenskapen kring Anonyma Alkoholister och Anonyma Narkomaner, och den är även en av de metoder som rättsväsendet föredrar när personer som begått brott ska rehabiliteras.
Sjukdomsmodellen för drog- och alkoholmissbruk förknippas oftast med 12-stegsprogram och Anonyma Alkoholister. Enligt modellen utvecklar människor som blir beroende av droger eller alkohol en progressiv och potentiellt dödlig sjukdom, där livslångt avhållande är den enda möjliga behandlingen.
En av de sjukdomar som experter anser mest jämförbar med drog- och alkoholberoende är typ 2-diabetes. Precis som diabetes kan beroende utvecklas gradvis genom ohälsosamma konsumtionsvanor, och likt en diabetiker som äter socker kan en beroende person som intar droger sätta igång en livshotande process i kroppen.
Begreppet beroende som sjukdom har funnits länge, men det är E.M. Jellinek som får äran att ha introducerat modellen år 1960, när han presenterade sin banbrytande modell för alkoholism. Redan innan dess hade Världshälsoorganisationen (WHO) erkänt alkoholism som ett allvarligt medicinskt problem, och konceptet hade länge varit etablerat inom AA-rörelsen. Kort därefter utvidgades synsättet till att även omfatta drogberoende.
En av de mest framträdande kritikerna av sjukdomsmodellen är författaren Stanton Peele, som avfärdade modellen som stridande mot sunt förnuft och beskrev dess utbredda acceptans som en "kulturell psykos". "Alla vet att alkoholism inte är samma sak som cancer och tuberkulos. Alla vet att lösningen på alkoholism är att förändra sina dryckesvanor och sitt beteende. Man blir inte frisk från cancer genom att ändra sitt beteende", sade Peele i en intervju.
Peele är dock inte ensam om sina invändningar. Motståndet mot sjukdomsmodellen har funnits länge – från tiden före 1900-talet, då alkoholmissbrukare ofta enbart betraktades som syndare, till vår tid där många ser beroende som ett socialt eller psykologiskt tillstånd som går att bota. Sjukdomsmodellen är med andra ord långt ifrån universellt accepterad världen över.
Genom åren har flera konkurrerande behandlingsformer utvecklats som går stick i stäv med sjukdomsmodellen. Vissa alternativ bygger i hög grad på religiöst grundad rådgivning, medan många andra behandlar beroende som ett psykologiskt tillstånd som kräver individuell samtalsterapi eller djupare psykologisk analys. Det finns även behandlingscenter som använder sluten vård i likhet med sjukdomsmodellen, men utan 12-stegsprogrammet och utan att definiera beroendet som en sjukdom.
Framför allt är sjukdomsmodellen den lättillgängligaste behandlingsformen för allmänheten. Den ger hjälpsökande utan ekonomiska resurser en möjlighet de annars saknar – från kostnadsfria AA/NA-möten i nästan varje stad till försäkringstäckning för behandling, vilket möjliggjorts just genom att beroende klassificeras som en sjukdom. Dessutom menar vissa att synen på beroende som en sjukdom hjälper drabbade att hantera skuldkänslorna som ofta följer av ett liv präglat av kemiskt betingade misstag.
De som motsätter sig sjukdomsmodellen anför samtidigt flera nackdelar. En av de vanligaste invändningarna är densamma som Peele lyfte fram: att modellen strider mot sunt förnuft och därför upplevs som oärlig. Anhängare av den kritiska synen menar ofta att sjukdomsmodellen snarare gör beroende personer maktlösa än ger dem styrka och verktyg att förändra sitt liv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online