En person som är beroende av droger kan vara beroende både fysiskt, psykiskt och känslomässigt. Missbrukare upplever ofta ett intensivt begär efter drogen, och den som försöker sluta kan drabbas av kraftiga utsättningssymtom. Hur svåra symtomen blir varierar beroende på vilken typ av drog det gäller, hur länge beroendet pågått och i vilken mängd drogen använts.
Att bryta ett drogberoende på egen hand är sällan enkelt. De flesta behöver stöd och hjälp från läkare, familj och vänner för att lyckas med en avgiftning. Nedan går vi igenom de vanligaste utsättningssymtomen för olika drogrupper samt vilka behandlingsmöjligheter som finns.
Depressiva medel, som verkar dämpande på centrala nervsystemet, kan ge utsättningssymtom i form av ångest, rastlöshet, svettningar och sömnstörningar. I allvarligare fall kan personen drabbas av skakningar, hallucinationer, krampanfall samt ökad hjärtfrekvens, kroppstemperatur och blodtryck.
I de mest svåra fallen kan ett livshotande delirium uppstå. Därför bör avgiftning från depressiva medel alltid ske under medicinsk övervakning, exempelvis på sjukhus eller inom ramen för en medicinskt ledd avgiftningsbehandling.
Stimulantia, som istället aktiverar centrala nervsystemet, ger ofta utsättningssymtom som ångest, depression, djup trötthet och ett extremt begär efter drogen. Det kan även förekomma självmordstankar, paranoia och akut psykos.
Eftersom risken för svår depression och självmordstankar är påtaglig är det viktigt att personen får psykologiskt stöd under hela avgiftningen, gärna i kontakt med både läkare och kurator eller psykolog.
Opioider är en grupp smärtstillande droger som bland annat omfattar heroin, oxikodon, kodein och morfin. Utsättningssymtomen kan variera kraftigt i svårighetsgrad – från lindriga besvär till mycket plågsamma tillstånd.
De lindrigare utsättningssymtomen vid opioidberoende kan innefatta svettningar, rinnande näsa, ångest och ett växande begär efter drogen. Även sömnlöshet, muskelvärk och magbesvär är vanliga tidiga tecken.
Svåra utsättningssymtom från opioider inkluderar depression, snabb puls, tung andning, högt blodtryck, magkramp, smärta i muskler och skelett, diarré, kräkningar och utvidgade pupiller. Ett extremt begär efter drogen brukar också förekomma.
För att underlätta avgiftningen används ofta syntetiska opioider, exempelvis metadon eller buprenorfin, som ges i kontrollerad form för att successivt trappa ner beroendet och lindra symtomen.
Efter en genomförd avgiftning, när de värsta utsättningssymtomen har lagt sig, är fortsatt behandling avgörande för att undvika återfall. Det finns flera vägar framåt:
Kombinationen av professionell vård, socialt stöd från familj och vänner samt egna strategier för att hantera begär ger de bästa förutsättningarna för ett långsiktigt återhämtning. Att söka hjälp tidigt ökar chanserna betydligt att kunna leva ett liv fritt från droger.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online