Förankrat ryggmärgssyndrom uppstår när vävnadsfästningar onormalt sträcker ryggmärgen inuti ryggkotpelaren och begränsar dess rörlighet. Med behandling är prognosen god, och de flesta patienter får en normal livslängd, även om personen kan ha kvar vissa neurologiska besvär och rörelseproblem.
En felaktig utveckling av hjärnan och ryggmärgen (neuralröret) under fosterperioden kan leda till förankrat ryggmärgssyndrom. Tillståndet hänger ofta samman med den medfödda missbildningen spina bifida, som innebär att hjärnan, ryggmärgen eller deras skyddande hölje (hjärnhinnorna) inte utvecklas fullständigt.
Förankrat ryggmärgssyndrom är en progressiv neurologisk sjukdom. Hos barn kan symtomen omfatta hudförändringar, håriga fläckar eller fettumörer i nedre delen av ryggen, samt smärta, domningar, stickningar eller svaghet i benen, skolios, ländryggssmärta eller problem med tarm- och blåsfunktionen.
I lindriga fall kan tillståndet finnas redan vid födseln utan att upptäckas, för att först diagnostiseras senare i livet när en vuxen börjar uppleva känsel- och rörelsestörningar samt förlorar kontrollen över tarm och blåsa.
Förankrad ryggmärg kan också uppstå senare i livet till följd av en tumör, en godartad fettsvulst som kallas lipom, en ryggmärgsskada eller ryggkirurgi – oftast på grund av ärrvävnad som bildas runt ryggmärgen efter ingreppet.
Enligt det amerikanska institutet National Institute of Neurological Disorders and Stroke kan tidig kirurgi hos barn förebygga ytterligare neurologiska problem. Om en operation inte bedöms lämplig kan läkare istället genomföra ett ingrepp där nerverötterna kring ryggmärgen delas för att lindra smärta. Hos vuxna kan en operation som frigör ryggmärgen förbättra funktionen och minska andra symtom. Övrig behandling syftar endast till att lindra symtomen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online