Krampanfall kan orsakas av flera olika medicinska tillstånd. Den vanligaste orsaken är epilepsi, men även feber, infektioner eller hjärnskador kan utlösa anfall. I vissa fall har krampanfall misstänkts leda till minnesförlust. Forskare har därför studerat sambandet mellan anfall och minnesproblem för att bättre förstå hur de hänger ihop.
Det finns flera olika typer av krampanfall: enkla partiella, komplexa partiella, tonisk-kloniska (grand mal), absenser (petit mal) och myoklona anfall.
Myoklona anfall uppstår när muskler plötsligt börjar dras samman, antingen i hela kroppen eller i vissa muskelgrupper. Absenser drabbar oftast barn och kännetecknas av stirrande blick, frånvaro eller automatiska rörelser, så kallade automatismer, som att slicka sig om läpparna eller klia sig.
Enkla partiella anfall kan ge en rad olika symtom, bland annat muskelkramper, ryckiga huvudrörelser, inkontinens, yrsel och en drömliknande känsla. Vid komplexa partiella anfall upplever den drabbade samma symtom som vid enkla partiella anfall, men förlorar dessutom medvetandet. Ett tonisk-kloniskt anfall innebär att musklerna växelvis dras samman och slappnar av, att medvetandet går förlorat, att personen faller och att fingrar och käke pressas hårt ihop.
Minnet delas grovt sett in i korttids- och långtidsminne. Korttidsminnet lagrar information som ska kommas ihåg under några få minuter. Lagras informationen längre tid talar man om långtidsminnet, vilket i sin tur består av tre typer:
Procedurminnen är handlingar som utförs utan medveten eftertanke, som att cykla eller simma. Sådana minnen glöms sällan bort. Semantiskt minne omfattar kunskaper som inhämtats under livet, till exempel skoluppgifter eller egen research, som antalet centimeter på en meter eller namnet på olika huvudstäder. Episodiskt minne rymmer personliga upplevelser, som bröllop eller resor.
Minnet bygger på ett självövervakande system i hjärnan. Enligt Epilepsy Action stör krampanfall detta system, vilket kan ge tillfällig minnesförlust hos vissa personer. Korttidsminnen strax före ett anfall kan gå förlorade, eftersom de inte hann lagras i hjärnan innan anfallet startade.
Minnesförlust kan även inträffa under själva anfallet, till exempel vid absenser. Den drabbade kommer ofta inte ihåg vad som faktiskt hände medan anfallet pågick. Hos vissa personer med epilepsi bidrar dessutom en ökad elektrisk aktivitet i hjärnan till sämre minnesfunktion. Enligt Epilepsy.com är minnesstörningar vanliga vid komplexa partiella anfall och ännu vanligare vid tonisk-kloniska anfall. Störningarna är dock oftast kortvariga och brukar inte påverka långtidsminnet.
Eftersom undantag finns till nästan varje regel finns det människor som drabbas av störningar i långtidsminnet efter en serie anfall eller särskilt svåra anfall. Sunday Times har exempelvis rapporterat om Jan Quinlan, som fick bestående minnesförlust till följd av sin epilepsi. Även Beki Propst, författare till boken Absent Memories: Moving Forward When You Can't Look Back, förlorade stora delar av sina långtidsminnen efter ett tonisk-kloniskt anfall, enligt ABC News.
Genom att kontrollera anfallen kan minnesproblemen minskas. I många fall kan frekvensen av krampanfall reduceras med antiepileptisk medicinering. Enligt Epilepsy Action kan dock vissa läkemedel också påverka minnet, eftersom de saktar ner hjärnans arbetstempo. Det betraktas ändå som ett litet pris att betala, eftersom färre anfall oftast är gynnsammare än att lämna anfallen obehandlade.
Webbplatsen rekommenderar dessutom externa minnesstöd som kalendrar och larm, samt att alltid ha ett anteckningsblock nära till hands. På så sätt kan viktig information skrivas ned direkt och inte försvinna i händelse av ett anfall.
Upplever du krampanfall eller onormala minnesproblem är det viktigt att kontakta vården för utredning och individuell rådgivning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online