Ett krampanfall är en ofrivillig muskelkontraktion som åtföljs av en förändring i medvetandetillståndet och som kan inträffa plötsligt och utan förvarning. Nedan följer en genomgång av det tonisk-kloniska krampanfallet – den mest välkända formen av anfall.
Det finns i huvudsak två huvudtyper av krampanfall: primärt generaliserade anfall och partiella (fokala) anfall. Det tonisk-kloniska krampanfallet, tidigare känt som grand mal, klassificeras som ett primärt generaliserat anfall eftersom den elektriska urladdningen sprider sig över stora delar av hjärnan samtidigt.
Anfallet består vanligtvis av två faser: en tonisk fas där musklerna spänns stelt och personen kan falla omkull, följt av en klonisk fas med rytmiska muskelryckningar i armar och ben. Därefter följer ofta en så kallad postiktal fas med förvirring och trötthet.
Den elektriska urladdning som utlöser ett tonisk-kloniskt anfall kan ofta härledas till ärftliga faktorer, allvarliga infektioner eller sjukdomar i immunsystemet som påverkar hela kroppen. Andra möjliga orsaker inkluderar epilepsi, hjärnskador efter trauma, stroke, hjärntumörer samt metabola störningar som lågt blodsocker eller elektrolytrubbningar. Hos vissa personer kan även sömnbrist, stress, alkohol eller blinkande ljus fungera som utlösande faktorer.
Symtomen vid ett tonisk-kloniskt krampanfall innebär typiskt sett en total förlust av muskelkontroll och medvetslöshet. Andra symtom är salivering eller skummande mun, sammanbitna tänder, tungbett samt förlust av ofrivilliga funktioner som blåskontroll och andning. Efter anfallet är det vanligt med huvudvärk, förvirring och uttalad trötthet.
Under ett tonisk-kloniskt krampanfall är det viktigaste att skydda personen från att skada sig själv. Flytta bort skarpa föremål, lägg något mjukt under huvudet och vrid personen försiktigt på sidan när kramperna släpper, så att luftvägarna hålls fria. Stoppa aldrig något i personens mun och håll inte fast personen – det kan orsaka skador.
Ta samtidigt reda på hur länge anfallet pågår. Beroende på anfallets svårighetsgrad och personens sjukdomshistorik kan en ambulans behövas eller inte. Ring alltid 112 om anfallet varar längre än fem minuter, om ett nytt anfall börjar direkt efter det första, om personen inte återfår medvetandet, eller om personen är gravid, har diabetes eller skadar sig under anfallet.
Den valda behandlingsmetoden är starkt beroende av vad som orsakar anfallen. För att identifiera orsaken krävs oftast en rad undersökningar, exempelvis blodprov, EEG (hjärnströmregistrering) och magnetkameraundersökning av hjärnan. Behandlingen anpassas sedan efter orsaken och kan bland annat bestå av antiepileptiska läkemedel. I svårare fall kan kirurgi eller nervstimulering övervägas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online