När njurarna inte fungerar som de ska kan proteiner läcka från blodet ut i urinen, vilket gör att proteinnivåerna i kroppen blir onormala. Proteinhalterna i blodet (serum) kan då bli för låga, medan proteinhalterna i urinen blir för höga.
Laboratorietester mäter ofta nivåerna av ett protein som kallas albumin, både i urin och blod. I ett slumpmässigt urinprov anses ett värde på 0–8, ibland upp till 10 mg/dL, vara normalt enligt University of Maryland Medical Center. Vad gäller blodet ligger normala albuminvärden vanligtvis mellan 3,4 och 5,4 g/dL.
Onormala mängder protein i urinen eller blodet som upptäcks vid rutinmässiga laboratorieundersökningar kan vara det första tecknet på en njursjukdom, såsom glomerulonefrit (inflammation i njurarnas filterenheter), eller på andra allvarliga hälsoproblem. Därför följer läkare ofta upp avvikande provsvar med ytterligare tester.
Förhöjda proteinnivåer i urinen kallas proteinuri. När det specifikt är proteinet albumin som är förhöjt används termen albuminuri. Läkare kan även använda förhållandet mellan albumin och kreatinin i urinen (ACR) för att bedöma hur stor proteinsönderläckningen är över tid.
För att återställa proteinnivåerna till det normala och skydda njurfunktionen kan läkare förskriva blodtryckssänkande läkemedel, såsom ACE-hämmare (angiotensinkonverterande enzymhämmare), även om patienten inte har högt blodtryck. Dessa läkemedel minskar trycket i njurarnas små kärl och kan därmed minska proteinläckaget. God kontroll av blodsocker och blodtryck är också viktigt för att bevara njurfunktionen.
Förhöjda proteinnivåer i urinen behöver inte alltid bero på njursjukdom. Tillfällig orsak kan vara vätskebrist (dehydrering) eller en bakteriell urinvägsinfektion. I sådana fall återgår proteinnivåerna vanligtvis till det normala när vätskebalansen har återställts eller när infektionen har behandlats. Däremot bör bestående proteinuri alltid utredas närmare av läkare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online