Det bästa skyddet mot njursten är en hälsosam kost och rikligt med vätska. Men i många fall räcker det helt enkelt inte. Njursten förekommer i fyra huvudtyper, och varje typ kräver specialiserad medicinering för både behandling och förebyggande. Här går vi igenom vilka läkemedel som används mot respektive stentyp.
Den allra vanligaste typen av njursten består av kalciumoxalat. Enligt specialisterna på Mayo Clinic ordinerar urologen oftast ett tiaziddiuretikum för att stoppa bildningen av denna stentyp. Tiazider minskar mängden natrium som njurarna återabsorberar och ökar urinmängden. De är särskilt värdefulla eftersom de avlägsnar kalcium från urinen men samtidigt skickar tillbaka det till blodet – en viktig egenskap för personer som lider av kalciumbrist.
Ett annat alternativ är indapamid (varunamn Lozol), ett vätedrivande läkemedel som fungerar nästan identiskt med tiazider men som tekniskt sett inte tillhör den kategorin.
Läkaren kan också rekommendera natriumbikarbonat eller kaliumbikarbonat. Dessutom tyder viss forskning på att preparatet Elmiron kan ha en blockerande effekt på bildningen av kalciumoxalatstenar.
Läkemedlet allopurinol (varunamn Zyloprim och Aloprim) hjälper till att sänka urinsyrenivåerna i både blod och urin, vilket förhindrar att urinsyrastenar hinner bildas. Det stimulerar kroppen att producera ett annat ämne, xantin, som är betydligt lättare att lösa upp än urinsyra.
I vissa fall kan en kombination av allopurinol och ett läkemedel med alkaliserande ingrediens faktiskt lösa upp redan befintliga urinsyrastenar.
Struvitstenar beror nästan alltid på en urinvägsinfektion. Urologen ordinerar därför antibiotika för att rensa urinvägarna från bakterier och stoppa infektionen. I sin bok The Kidney Stones Handbook uppger Gail Savitz och Dr. Stephen W. Leslie att aluminiumhydroxid ibland används hos patienter med struvitstenar. Läkemedlet begränsar upptaget av fosfater i tarmen.
På grund av sitt hårda hölje är cystinstenar mycket svåra att behandla, vilket gör medicinsk behandling extra problematisk. Urologen ordinerar läkemedel som höjer alkalihalten i urinen och uppmanar patienten att öka vätskeintaget och urinproduktionen. Enligt The Kidney Stones Handbook har det experimentella läkemedlet bucillamin potential att förbättra cystinets löslighet. Ett annat läkemedel, penicillamin, har visat sig vara extremt effektivt mot cystinstenar. Tyvärr är biverkningarna ofta ganska svåra, och endast cirka hälften av patienterna klarar av att tolerera behandlingen. Thiola, ett receptbelagt preparat med färre komplikationer än penicillamin, visar lovande resultat när det gäller att lösa upp cystin.
I The Harvard Medical School Guide to Men's Health påpekar Harvey Bruce Simon att forskning visar att ett överdrivet intag av kalcium via tillskott kan öka risken för stenbildning. Ett högt kalciumintag via kosten innebär däremot ingen förhöjd risk. Patienter som ändå behöver kalciumtillskott kan få kalciumcitrat ordinerat. Citratet i tillskottet hjälper nämligen till att blockera bildningen av kalciumstenar.
Alfablockerare hjälper mindre stenar att ta sig genom urinvägarna. Dessa läkemedel slappnar av muskulaturen i urinledaren och underlättar därmed för stenen att passera vidare. Vanliga alfablokkerare är doxazosin (Cardura), terazosin (Hytrin), tamsulosin (Flomax) och alfuzosin (Uroxatral).
Symtom som kraftiga smärtor i sidan eller ryggen, blod i urinen, feber eller frossa bör alltid utredas av läkare. Starta aldrig läkemedelsbehandling på egen hand – rätt diagnos avgör vilken medicin som är mest effektiv för just din typ av njursten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online