Patofysiologi avser de funktionella förändringar som uppstår till följd av en sjukdom. Vid terminal njursvikt (slutstadiet av kronisk njursjukdom) är patofysin särskilt betydelsefull, eftersom njurfunktionen då har försämrats kraftigt och kroppen inte längre klarar av att upprätthålla sina livsviktiga funktioner.
Vid terminal njursvikt kan njurarna inte längre filtrera bort avfallsprodukter från blodet eller eliminera överskottsvätska från kroppen. De förmår inte heller att upprätthålla normala nivåer av elektrolyter i blodet, vilket ställer till med en rad obalanser i kroppens kemiska miljö.
Terminal njursvikt ökar risken för högt blodtryck, järnbristanemi och infektioner. Enligt American Heart Association innebär sjukdomen även en förhöjd risk för hjärt- kärlsjukdom, samt förhöjda nivåer av LDL-kolesterol (det så kallade "onda" kolesterolet) och triglycerider.
Blodprover används för att avgöra om det finns ett överskott av avfallsprodukter i blodet. Höga halter av mikroalbumin och protein i urinen tyder på ett fortskridande njurskador. Det höga blodtryck som orsakas av onormal njurfunktion upptäcks genom regelbundna blodtrycksmätningar.
Enligt National Kidney Foundation diagnostiseras terminal njursvikt när en persons glomerulära filtrationshastighet (GFR) sjunker till under 15 ml/min. GFR är ett mått på njurfunktionen som beräknas utifrån personens ålder, kön, etnicitet, nivåer av serumkreatinin (en avfallsprodukt) samt andra faktorer.
I takt med att avfallsprodukter ansamlas i kroppen kan du känna dig svag eller sjuk. Illamående, kräkningar och klåda är vanliga symtom vid terminal njursvikt. Om elektrolytnivåerna blir allvarligt obalanserade kan allvarliga komplikationer uppstå, exempelvis onormal hjärtrytm, svimningsanfall, förvirring, kramper och koma. I takt med att överskottsvätska samlas i kroppen kan du också uppleva svullnader i fötter, vrister, händer och ansikte.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online