Njurarna renar blodet från avfallsämnen och överskottsvätska. Om njurarna inte fungerar som de ska kan avfallsämnen ansamlas i kroppen. En patient med njursjukdom riskerar därför en rad följdtillstånd, bland annat förhöjda nivåer av avfallsämnen i blodet och i andra delar av kroppen. Njursjukdom och nedsatt njurfunktion hänger dessutom nära samman med ett annat allvarligt tillstånd – interstitiell fibros – som kan utvecklas från lindrig till kronisk hos patienter med njurproblem.
Interstitiell fibros avser den skada som uppstår i njurarnas tubuli (njurkanaler) och interstitiella kapillärer när extracellulärt avfall ansamlas i kärlväggarna hos små artärer och arterioler. Enklare uttryckt handlar det om ärrbildning i njurvävnaden till följd av exempelvis nedsatt njurfunktion eller skada.
Interstitiell fibros börjar redan i ett tidigt skede av njursjukdomen och tillstånden har ett ömsesidigt framåtskridande förhållande: när njursjukdomen fortskrider gör även interstitiell fibros det – och tvärtom.
Ansamling av avfallsämnen till följd av nedsatt njurfunktion är den främsta orsaken till interstitiell fibros, och även den viktigaste drivkraften bakom att tillståndet fortskrider och sprider sig. När njurarna drabbas av någon form av skada minskar deras förmåga att bearbeta och eliminera avfall från kroppen.
Skadan kan bero på sjukdomar som högt blodtryck (hypertoni) och diabetes, men även på infektioner, inflammationer, genetiska faktorer eller läkemedelspåverkan. Oavsett orsak börjar avfallsämnen ansamlas i njurarna, vilket leder till ärrbildning i vävnaden och en fortskridande interstitiell fibros.
De grundläggande symtomen på interstitiell fibros i njurarna är desamma som vid en framväxande njursjukdom. Vanliga tecken är:
• Förändringar i urineringsmönstret, exempelvis svårigheter att urinera
• Svullnad i armar och ben
• Kraftigt håravfall
• Extrem slöhet och trötthet
• Hudutslag
• Smakförändringar, bland annat metallsmak i munnen
• Kraftigt illamående
• Yrsel
• Smärta i benen
Dessa symtom är inte uttömmande. Andra besvär kan förekomma beroende på vilket stadium sjukdomen befinner sig i samt på patientens allmänna fysiologi.
Interstitiell fibros ger inga synliga symtom i sitt tidiga skede och är därför mycket svår att upptäcka. Vissa personer tillhör dock en högriskgrupp på grund av sjukdomen i familjen. Personer med sådan ärftlig belastning bör genomgå regelbundna urinprov, blodprov och bilddiagnostiska undersökningar för att kunna upptäcka tidiga tecken på interstitiell fibros. Periodisk provtagning är det enda sättet att ställa diagnosen i rätt tid.
Det finns ingen känd, effektiv metod för att förebygga vare sig njursjukdom eller den därmed förknippade utvecklingen av interstitiell fibros. Personer i högriskgruppen kan dock vidta vissa försiktighetsåtgärder för att bromsa sjukdomarnas progression. Det innefattar regelbundna hälsokontroller för att upptäcka tillstånden tidigt och påbörja behandling.
Patienter med diabetes och hypertoni bör se till att dessa tillstånd får korrekt behandling. Patienter med njurproblem bör dessutom undvika icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID). En studie av Dr. Kleinknecht, publicerad i majnumret 1995 av tidskriften Seminars in Nephrology, visar nämligen att NSAID kan utlösa akut interstitiell fibros.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online