Många upptäcker att de har njursten först när de söker vård för andra besvär, exempelvis urinvägsinfektioner eller blod i urinen. Om din läkare misstänker att stenar kan ligga bakom problemet är det viktigt att ta reda på vilken typ av njursten du är benägen att utveckla. Den kunskapen kan göra skillnaden mellan hanterbar smärta och totalt lidande.
Njursten är ansamlingar av avfallsprodukter – hårda mineralansamlingar bestående av kalcium och andra ämnen som växer i urinvägarna. Med tiden kristalliseras de till en sten som orsakar svår smärta när den färdas genom urinströmmen. Storleken varierar från sandkorn till små småsten.
Enligt National Kidney Foundation passerar över 90 procent av alla stenar naturligt inom fyra till sex veckor. När ett normalt förlopp inte verkar möjligt används en medicinsk procedur för att avlägsna stenen.
National Institute of Diabetes and Digestive and Kidney Diseases anger fyra huvudsakliga typer av njursten:
Struvitstenar drabbar nästan uteslutande kvinnor. De innehåller ammoniak och magnesium och bildas ofta efter en urinvägsinfektion. Ibland blir det infektionsrester kvar i urinvägarna, och med tiden växer stenar runt detta kvarvarande material. Struvitstenar kan bli exceptionellt stora och ofta fylla större delen av njurens utrymme. Därför betraktas de som den mest skadliga och potentiellt farliga typen.
Kalciumoxalatstenar bildas när det finns för mycket kalcium eller D-vitamin i kroppen. Det kalcium som inte används av skelett och muskler leds vidare till njurarna. Normalt utsöndras överskottet med urinen, men ibland stannar kalciet kvar och kombineras med annat avfall, vilket påbörjar en stenbildning. Att enbart minska kalciumintaget stoppar inte alltid stenbildningen och kan till och med vara skadligt, så det är viktigt att rådfråga en dietist om ditt kalciumintag.
Urinsyrestenar utvecklas när urinen är särskilt sur. Detta drabbar främst personer som äter stora mängder rött kött. Animaliskt protein bryts i synnerhet ner till aminosyror och främjar stenbildning. Personer som lider av gikt utvecklar ofta denna typ av stenar.
Cystinstenar är extremt ovanliga och förekommer främst hos personer med metaboliska eller genetiska njursjukdomar. Enligt Mayo Foundation for Medical Education and Research orsakar denna genetiska sjukdom att "njurarna utsöndrar onormalt stora mängder av vissa aminosyror (cystinuri)".
Njursten är mest sannolika hos personer med kroniska urinvägsinfektioner. Överdriven användning av receptfria smärtstillande läkemedel tros bidra till stenbildning. Även personer med urinvägsblockeringar, ätstörningar, specifika metabola eller genetiska sjukdomar samt de som dricker för lite vätska löper ökad risk. Njursten i familjen är dessutom en anledning till extra uppmärksamhet.
Den vanligaste stenen, kalciumoxalatstenen, bildas inte bara av överflödigt kalcium utan även av livsmedel med höga halter oxalat. Exempel är tofu, apelsiner, gröna bladgrönsaker (som spenat), jordnötter, snabbkaffe, rödbetor, bönor, rabarber, bär, choklad, vindruvor och fatöl. För mycket salt spelar också roll, eftersom det gör att mer kalcium utsöndras som avfall, vilket ökar mängden kalcium som cirkulerar i njurarna. Dessutom ökar tunntarmsby-pass-operation risken för att utveckla denna typ av sten.
Njursten kan också bildas direkt på grund av för litet vätskeintag. Tänk dig urinvägarna som ett stort avloppsnätverk där njurarna är huvudreningsverket. Avfallsämnen samlas när njurarna inte får tillräckligt med vatten för att effektivt skölja bort överskottet. Istället ligger avfallet kvar i urinvägarna och växer till smärtsamma njurstenar. Det rekommenderas att dricka minst tolv fulla glas vatten dagligen. Läsk med citron-lime-smak, fruktjuicer och ginger ale är acceptabla alternativ, men minska konsumtionen av cola, te och kaffe.
Upplever du symtom som kraftig smärta i sidan eller ryggen, blod i urinen eller upprepade urinvägsinfektioner bör du kontakta vården för undersökning. Tidig diagnos underlättar både behandling och förebyggande åtgärder.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online