Ultraljud är den metod som läkare oftast använder för att leta efter de cystor som kännetecknar polycystisk njursjukdom. Men mindre cystor kan ibland kräva den mer detaljerade bild som en datortomografi, en så kallad DT-skanning (CT), kan ge.
Polycystisk njursjukdom (PKD) förekommer i två huvudformer: autosomal dominant PKD och autosomal recessiv PKD. Den dominanta formen ligger oftast vilande fram till vuxen ålder, medan den recessiva varianten visar sig redan i späd- eller tidig barndom. En tredje form, förvärvad polycystisk njursjukdom, uppstår till följd av skador efter långvarig dialysbehandling.
PKD är en genetisk sjukdom som gör att njurarna utvecklar ett stort antal vätskefyllda cystor. När cystorna växer sig stora försämras njurarnas förmåga att fungera. Detta kan leda till njursvikt, behov av dialys eller transplantation, och i vissa fall även till döden.
Enligt National Kidney Foundation används vanligtvis ultraljud för att diagnosticera PKD, men i vissa fall kan en datortomografi (DT) eller en magnetresonansundersökning (MR) vara till hjälp för att upptäcka mindre cystor som inte syns på ultraljud.
En DT-undersökning av buken söker efter cystor i njurarna och levern. PKD drabbar regelbundet även andra organ, bland annat bukspottkörteln, mjälten, äggstockarna och tjocktarmen. Ibland påverkas också hjärnan eller hjärtat, vilket gör att en noggrann bildgivning kan vara viktig för en helhetsbedömning.
Vid en DT-skanning för polycystisk njursjukdom lägger sig patienten på rygg med armarna lyfta över huvudet och åker sedan in i skannern. Ett kontrastmedel sprutas vanligtvis in i blodet så att organen och cystorna syns tydligare på bilderna. Det är viktigt att patienten ligger helt stilla under undersökningen, eftersom rörelser kan göra bilderna suddiga.
Undersökningen är smärtfri och tar oftast bara några minuter. Vissa patienter kan uppleva en varm känsla i kroppen när kontrastmedlet injiceras, men detta är normalt och övergår snabbt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online