Njursten är en av de vanligaste sjukdomarna i urinvägarna. Enligt National Kidney and Urologic Diseases Information Clearinghouse (NKUDIC) leder njursten till nästan 3 miljoner besök hos vårdgivare och mer än en halv miljon akutbesök varje år. Trots att de ofta är mycket smärtsamma brukar de ge få eller inga varningstecken i förväg.
Utsöndringssystemet består av njurar, urinledare, urinblåsa och urinrör. De båda njurarna ansvarar för att reglera blodets sammansättning och volym. Det gör de genom att avlägsna eller återföra vatten samt filtrera bort lösta mineraler och avfallsämnen. Överskottsvatten och avfall utsöndras sedan som urin. En njursten bildas när ämnen som normalt är upplösta i urinen separerar och stelnar till en hård "sten".
Enligt NKUDIC kopplas stenbildning till urinvägsinfektioner, njursjukdomar och vissa metaboliska rubbningar, exempelvis en överaktiv bisköldkörtel. Några ovanliga ärftliga sjukdomar kan också orsaka njursten, liksom kronisk tarminflammation som kan leda till kalciumoxalatstenar. Viss medicinering, såsom diuretika ("väntabletter") och kalciumbaserade magmediciner, samt kost rik på oxalat kan dessutom öka risken. Ofta går det dock inte för läkaren att fastställa någon exakt orsak.
Så hur vet du egentligen om du har njursten? Ofta får du helt enkelt ingen aning – små stenar kan bildas och passera ut ur kroppen helt obemärkt. Större stenar ger däremot inga förvarningssignaler. Det första symptomet är vanligtvis en plötslig, kraftig smärta i rygg eller flank som börjar när stenen börjar förflytta sig genom urinvägarna.
Andra tecken kan vara att urinen luktar illa, ser grumlig eller blodig ut, samt en svidande känsla vid urinering. Feber, frossa och kräkningar kan också förekomma, men dessa symptom tyder ofta på en samtidig infektion. Kontakta alltid läkare om du får feber eller börjar kräkas, eller om smärtan inte släpper.
Om njurstenen inte passerar inom rimlig tid, är för stor, blockerar urinflödet, orsakar blödning eller fortsätter växa (vilket syns på röntgen), finns flera behandlingsmetoder:
Extrakorporeal stötvågslitotripsi (ESWL): Stötvågor leds genom kroppen. Vågorna är ofarliga för kroppens vävnader men krossar stenen i mindre bitar som kan spolas ut med urinen.
Percutan nefrolitotomi: En typ av kirurgi där stora stenar avlägsnas med ett instrument som kallas nefroskop, vilket förs in genom ett litet snitt i ryggen.
Ureteroskopi: Ett ureteroskop förs upp genom urinrör och urinblåsa, där stenen antingen kan plockas bort eller krossas med stötvågor. Metoden används dock relativt sällan eftersom den innebär risk att skada urinledarna.
Har du njursten i familjen, eller har du redan haft en sten, är risken att drabbas igen betydligt större. Den viktigaste förebyggande åtgärden är att dricka rikligt med vatten. Det finns även läkemedel som hjälper till att förhindra ny stenbildning. Glöm inte heller att eventuell bakomliggande orsak, som en överaktiv bisköldkörtel, måste behandlas för att minska risken på allvar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online