En njursten bildas när mineraler och salter i urinen kristalliseras till en fast avlagring. Salter förekommer normalt i utspädd urin utan att ge några problem, men när urinen blir mer koncentrerad kan stenar börja växa. De flesta njursten ger inga besvär förrän de blivit så stora att de orsakar smärta vid urinering – eller tills de upptäcks av en slump i samband med en helt annan röntgenundersökning.
En större sten kan ge kraftiga smärtor i sidan eller ländryggen som strålar ned mot ljumsken. Smärtan kommer ofta i vågor och kan åtföljas av illamående, blod i urinen eller ett ökat tärande att urinera. Upplever du dessa besvär bör du kontakta vården för utredning.
Blodprover som visar förhöjda nivåer av kalcium eller urinsyra, tillsammans med ett dygnsurinprov där all urin samlas under 24 timmar, hjälper läkaren att bedöma din risk för stenbildning. Urinprovet kan dessutom avslöja tecken på infektion eller blod i urinen.
Datortomografi utan kontrast är guldstandarden vid misstanke om njursten. Undersökningen är icke-invasiv, snabb och upptäcker stenar oavsett storlek och kemisk sammansättning.
Ultraljud är säkrare och mer kostnadseffektivt än CT eftersom metoden inte använder joniserande strålning. Den används därför ofta för barn och gravida. Nackdelen är att små stenar kan missas, särskilt de som sitter i urinblåsan eller urinledaren.
Vid intravenös pyelografi injiceras kontrastvätska i en blodåder, varefter en serie röntgenbilder tas i sekvens. Denna äldre teknik visar tydligt om urinvägarna är blockerade av en sten, men används numera mer sällan än CT och ultraljud.
Sök akut vård om du får svår smärta i sidan som inte går över, feber med frossbrytningar, upprepade kräkningar eller om du inte kan kissa. Det kan tyda på att stenen blockerar urinflödet eller att en infektion har uppstått, vilket kräver snabb behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online