Det finns ingen väg runt det: ja, det gör oftast ont när en njursten passerar. För att minska smärtan och förebygga framtida stenar är det bra att förstå vad en njursten egentligen är och hur den kan behandlas.
En njursten är en fast ansamling av kristaller som bildas av upplösta mineraler i urinen. Normalt bildas inte dessa kristaller, eftersom kemiska ämnen i urinen håller mineralerna flytande – men av olika anledningar fungerar ibland dessa ämnen inte som de ska.
Njurstenar kan vara mikroskopiskt små, i vilket fall de kan passera genom njurar, urinledare, urinblåsa och urinrör helt utan smärta. I andra änden av skalan kan njurstenar bli så stora som en golfboll.
När stenen är cirka 2–3 mm i diameter eller större sträcker den ut väggarna i urinledaren och njurbäckenet (övergången mellan njure och urinledare). Musklerna reagerar med kramper i ett försök att pressa ut stenen. Denna utvidgning och dessa muskelkramper är det som orsakar den ibland plågsamma smärta som förknippas med njursten. När stenen väl har passerat urinledaren upphör smärtan vanligtvis, och kort därefter stöts stenen ut, troligen vid vattenlåtning. Är stenen större än cirka 6 mm kan dock medicinsk hjälp behövas för att den ska kunna passera. Ungefär en av tio njurstenar kräver läkares hjälp.
Det finns flera olika typer av njursten. De vanligaste består av kalciumoxalat. Kalciumfosfatstenar förekommer också relativt ofta. Dessa stenar bildas av näringsämnen vi får i oss dagligen. Personer med urinvägsinfektioner kan drabbas av struvitstenar, så kallade infektionsstenar, som uppstår genom bakteriernas verkan i urinen. Även personer med metabola sjukdomar kan få njursten, liksom barn som äter en speciell fettrik diet för att förebygga epileptiska anfall. Beroende på sin sammansättning ser njurstenar mycket olika ut, vilket kan hjälpa en lekman att lista ut vad stenen består av.
Om du misstänker att du har en njursten bör du kontakta en läkare så snart som möjligt. Har du svår smärta ska du söka vårdcentralen akut eller åka till akutmottagningen. Där får du troligen göra en datortomografi eller ett ultraljud för att avgöra om du har njursten och hur stora de är. Läkaren tar vanligtvis även blod- och urinprov för att bedöma din njurfunktion. Du kan också få smärtlindring via dropp eller tabletter.
Om inte njurstenen är särskilt stor (vanligtvis mer än cirka 6 mm) rekommenderar läkarna oftast att den får passera på egen hand – alltså att den kommer ut med urinen. Är stenen för stor finns flera behandlingsalternativ. Den vanligaste metoden är att använda chockvågor för att krossa stenen i mindre bitar, som sedan följer med urinen ut. En läkare kan också operera bort stenen, antingen via titthålskirurgi eller konventionell kirurgi. Det beror på var stenen sitter: ligger den i njuren kan ett snitt behöva göras i sidan för att kunna ta bort den. Ett rör, en så kallad stent, kan också placeras i urinledaren för att hålla den öppen, så att stenar kan passera utan att muskulaturen krampar eller sträcks.
Har din läkare rekommenderat att stenen får passera på egen hand kan du ta ibuprofen mot smärtan. (Fråga din läkare hur mycket och hur ofta du ska ta det.) Varmbad kan också lindra smärtan, liksom värmedynor. Se dessutom till att dricka rikligt med vatten. Din läkare kan be dig kissa genom ett litet durkslag för att fånga upp stenen när den passerar. Läkaren samlar då in stenen och analyserar den: beroende på typ kan han eller hon därefter föreslå kostförändringar eller annan behandling.
Om en sten är tillräckligt liten för att passera på egen hand brukar läkarna ge den ungefär fyra veckor innan de ingriper. Ser det inte ut som att stenen kommer att gå ut av sig själv utför läkarna ingrepp för att avlägsna den så snart som möjligt.
För att minska risken att bilda njurstenar rekommenderar läkare att man dricker minst tre liter vatten per dag. Beroende på vilken typ av njursten du har blir behandlingen olika. Du kan få ett speciellt vätskedrivande läkemedel ordinerat, vilket hjälper till att förebygga framtida stenar. Du kan också behöva minska ditt intag av protein och salt, eller begränsa mängden livsmedel som innehåller oxalsyra, exempelvis sötpotatis.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online