Njurinsufficiens kan låta som ett mycket komplicerat tillstånd, men definitionen är faktiskt ganska enkel: njurarna klarar inte längre av att utföra sina arbetsuppgifter. Det som däremot är mer komplicerat är hur sjukdomen ska behandlas – den går inte att bota, och vården fokuserar därför både på att hantera eventuella underliggande sjukdomar och på att bevara den njurfunktion som återstår. Det finns effektiva behandlingar att tillgå, och i avancerade skeden kan dialys och njurtransplantation rädda liv.
Njurinsufficiens uppstår när njurarna inte längre har tillräckligt mycket frisk vävnad för att fungera ordentligt. De förmår då varken reglera kroppens elektrolytbalans eller filtrera ut avfallsprodukter via urinen. Andra vanliga begrepp för samma tillstånd är "njursvikt" eller "nedsatt njurfunktion".
Termen njurinsufficiens används oftast om kronisk njurinsufficiens, det vill säga när njurarna skadas gradvis av ett långvarigt tillstånd. Detta skiljer sig från akut njursvikt, där njurarna plötsligt slutar fungera till exempel på grund av en infektion, en biverkning av ett läkemedel eller en skada. Vid kronisk njurinsufficiens försämras njurfunktionen långsamt över tid och fortsätter att bli sämre även med behandling.
Kronisk njurinsufficiens kan orsakas av många olika underliggande sjukdomar. De vanligaste är diabetes och högt blodtryck, som över tid skadar njurarnas små kärl och filter. Andra tillstånd som kan leda till nedsatt njurfunktion är njursten, njurbäckeninflammation, glomerulonefrit (en inflammation i njurarnas filterenheter) samt reflux, där urin flyter bakåt upp mot njurarna.
När njurarna inte fungerar som de ska samlas vätska och avfallsprodukter upp i kroppen, vilket med tiden även påverkar hjärt-, kärl- och benbyggnad negativt. Njurfunktionen mäts rutinmässigt med blodprov som uppskattar filtrationshastigheten (så kallad GFR).
Tidiga symtom på njurinsufficiens är ofta diffusa och kan lätt förväxlas med andra åkommor. Vanliga tecken är:
Allteftersom sjukdomen förvärras tillkommer nya symtom, exempelvis blodig avföring och blodblandade kräkningar, muskelkramper, domningar i händer och fötter, förändrad urinering (både mer och mindre frekvent) samt vita kristaller i urinen. Personer med nedsatt njurfunktion får ofta lättare blåmärken och kan börja blöda snabbare. I svåra fall kan krampanfall eller perioder av nedsatt medvetandegrad uppstå.
Målet med behandlingen är att bromsa sjukdomens progression. Underliggande sjukdomar som diabetes och högt blodtryck bör behandlas och hållas väl kontrollerade. Kostomläggning spelar också en viktig roll:
Läkemedel och kosttillskott kan användas för att behandla anemi (blodbrist) som följer av sjukdomen, och i vissa fall behövs blodtransfusioner.
I avancerade skeden av njurinsufficiens krävs ofta dialys. Dialys renar blodet mekaniskt från avfallsprodukter när njurarna inte längre klarar arbetet själv. Behandlingen kan i vissa fall utföras hemma genom bukhinnan (peritonealdialys), men görs oftast på en dialysavdelning där blodet leds genom en maskin (hemodialys). Oavsett metod måste dialysen utföras regelbundet för att vara effektiv.
Personer med njursvikt i slutstadium kan behöva en njurtransplantation. En transplantation är alltid ett stort ingrepp, men utsikterna är relativt goda eftersom en frisk njure kan doneras av en levande donator. En enda fungerande njure nämligen räcker för att leva ett normalt liv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online