Njurens märg, på latin kallad medulla renalis, utgör den innersta delen av njuren och spelar en avgörande roll för kroppens vätskebalans. Här finns flera viktiga strukturer som tillsammans gör det möjligt för njuren att producera koncentrerad urin.
Den mest framträdande komponenten i märgen är de så kallade insamlingsrören (samlingsgångarna). Dessa rör har i uppgift att koncentrera urinen innan den leds vidare till njurbäckenet. De är klädda med specialiserade epitelceller som kan transportera vatten och lösta ämnen ut ur urinen. Genom denna process kan njuren bilda en starkt koncentrerad urin med lågt vatteninnehåll – en viktig mekanism för att bevara kroppens vätskebalans, särskilt vid vätskebrist.
Märgen innehåller också Henles slinga, en lång, U-formad struktur som sträcker sig ner i märgen från njurbarken. Henles slinga är avgörande för att upprätthålla en koncentrationsgradient i märgvävnaden, det vill säga en gradvis ökande saltkoncentration ju djupare in i märgen man kommer. Denna gradient gör det möjligt för insamlingsrören att effektivt återabsorbera vatten och lösta ämnen från urinen.
Det är samverkan mellan Henles slinga och insamlingsrören som ger njuren dess remarkabla förmåga att anpassa urinens koncentration efter kroppens behov. När kroppen behöver spara vatten ökar reabsorptionen, vilket resulterar i mörkare och mer koncentrerad urin. Vid stort vätskeintag minskar reabsorptionen och urinen blir istället ljus och utspädd.
Sammanfattningsvis består njurens märg främst av insamlingsrör och Henles slingor – två strukturer som tillsammans ansvarar för njurens förmåga att koncentrera urinen och därigenom reglera kroppens vatten- och elektrolytbalans.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online