Torr inhalationsterapi används oftast som en metod för att leverera läkemedel vid luftvägssjukdomar, men kan även användas för att administrera en mängd olika andra preparat. Behandlingen ges med hjälp av torrpulverinhalatorer (DPI), där alternativa aerosolbaserade system som doseringsinhalatorer (MDI) också finns tillgängliga. Läkemedel som idag kan ges som inhalationspreparat inkluderar antibiotika, pulmonella kärlvidgande medel, kortikosteroider och bronkdilaterare. Även opioidbaserade smärtstillande läkemedel och insulin kan levereras via torr inhalation.
Till skillnad från aerosolinhalatorer kräver torrpulverinhalatorer att patienten drar in luft kraftfullt, eftersom patientens egen inandningskraft behövs för att bryta upp pulverpartiklarna så att de når lungorna på ett effektivt sätt.
Det finns två huvudsakliga konstruktioner för torrpulverinhalatorer: den förmeterade och den enhetsmätta varianten. Förmeterade torrpulverinhalatorer innebär att läkemedelsdoser förhandsmäts och delas upp i separata enheter, exempelvis håligheter, kapslar eller blisterförpackningar. Dessa enheter placeras i inhalatorn antingen av patienten eller av tillverkaren. Patienten inhalerar sedan dosen vid behov.
Den andra typen är det enhetsmätta leveranssystemet. Enhetsmätta torrpulverinhalatorer har en intern kammare som rymmer flera doser av läkemedlet samtidigt. Till skillnad från det förmeterade systemet vet själva inhalatorn exakt hur stor dos som ska frigöras vid varje aktivering av enheten, vilket gör hanteringen enklare för användaren.
Till skillnad från aerosolinhalatorer, som är allmänt använda i USA, har torra inhalationsmetoder ännu inte fått något större genombrott. Det beror på en rad tekniska utmaningar. Enheten design, fördelningen av partikelstorlekar och möjligheten att reproducera exakta doser är centrala problem som utvecklare fortsätter att arbeta med. Konstruktionen kan nämligen få direkta konsekvenser för läkemedlets effektivitet. Om designen är bristfällig och saknar en tydlig passage för läkemedlet att färdas igenom, sprids pulvret visserligen från kammaren men levereras inte korrekt till patientens luftvägar.
Aerosolbaserade doseringsinhalatorer (MDI) var föregångarna till torrpulverinhalatorerna. De utvecklades redan på 1950-talet och sprider läkemedel i en suspenderad eller upplöst blandning som frigörs via en trycksatt aerosolmekanism. Doseringsinhalatorer kan innehålla hundratals doser av både enskilda läkemedel och läkemedelskombinationer. Trots deras långvariga och beprövade effektivitet finns det dock vissa moderna konstruktioner som kan underminera läkemedlets verkning, vilket gör att valet mellan MDI och DPI ofta behöver anpassas efter patientens behov och teknik.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online