Människans ytteröra har en tydlig uppgift: att samla upp ljudvågor från omgivningen och leda dem vidare in mot trumhinnan. Därifrån överförs ljudet till de tre små hörselbenen i mellanörat – hammaren, ambossen och stigbygeln – som tillsammans gör vår hörsel möjlig. Vibrationerna leds sedan vidare via hörselnerven in till hjärnan, där de tolkas som ljud.
Ytterörat består av flera väldefinierade delar av brosk och hud. Här går vi igenom de viktigaste:
Helix är den övre, utvändiga vecket av ytterörat. Den börjar vid ansiktets kant och löper i en båge ner mot öronsnibben. Helixens rot kallas den innersta kurvan högst upp på örat, där broscket fäster mot sidan av ansiktet.
Antihelixen är den böjda broskvalk som ligger strax innanför helixen. Den formar ett "C" runt ingången till hörselgången och bidrar till örats karakteristiska form.
Antitragus är den lilla broskstrukturen som sitter strax ovanför öronsnibben, vid antihelixens nedre bas. Tillsammans med tragus ramar den in hörselgångens mynning.
Tragus är det mindre broskutskott som fäster mot sidan av ansiktet och ligger framför hörselgångens öppning. Namnet kommer från grekiskan och betyder "getbock", eftersom hår ofta växer på denna del hos vuxna.
Concha, eller öronmuscheln, är den djupa, skålformade fördjupningen som ligger innanför antihelixen, alldeles utanför hörselgångens mynning. Dess uppgift är att fånga upp och rikta ljudvågorna in i hörselgången.
Den yttre hörselgången (meatus acusticus externus) är den kanal som leder från örats utsida in mot trumhinnan. Genom den passerar de samlade ljudvågorna vidare in i örat, där hörselfunktionen tar vid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online