Otomycos är den medicinska termen för en svampinfektion i den yttre hörselgången. Även om tillståndet inte är farligt ger det ofta mycket besvärande symtom. Dessutom tenderar en svampinfektion i örat att bli återkommande eller kronisk när den väl uppstått. Flera olika svamparter kan angripa örat, och en korrekt diagnos tillsammans med rätt behandling är nyckeln till friska öron.
För att fastställa vilken specifik svamp som orsakar infektionen kan läkaren ta ett prov med en steril pinne och stryka ut det på Sabouraud-dextrosagar, ett särskilt odlingsmedium, som sedan får inkubera vid 30 °C. Fyra svamparter är vanligast vid svampinfektion i örat: Aspergillus fumigatus, Aspergillus niger, Candida albicans och Candida tropicalis.
Symtom på svampinfektion i den yttre hörselgången inkluderar inflammation, fjällande hud, klåda och kraftigt obehag. En kronisk och obehandlad infektion kan leda till kraftig inflammation, synliga ansamlingar av beläggningar som innehåller svampens hyfer (de utskjutande trådarna som gör att svampen kan växa), varbildning och smärta. Beläggningarna kan dessutom blockera hörselgången och orsaka tinnitus, det vill säga öronringning, eller hörselnedsättning.
Den första bedömningen grundas på läkarens granskning av symtomen. Därefter tar läkaren ett prov från de synliga beläggningarna med sterila pinnar, sterila pincetter eller en spruta fylld med koksaltlösning. När provet undersöks i mikroskop kan svampelement som hyfer eller sporer påvisas. Detta räcker för den kliniska diagnosen svampinfektion, men för att identifiera den exakta svamparten måste provet odlas enligt metoden som beskrivits ovan.
Observera: Det är bäst att vända sig till en öronspecialist för att få en säker diagnos. Symtomen vid svampinfektion i örat kan nämligen likna dem vid en bakteriell öroninfektion. Örat är en känslig miljö där bakterier och svamp balanserar varandra. Om antibiotika ges trots att det inte finns någon bakteriell infektion dödas de nyttiga bakterierna, vilket gör att svampen får fritt spelrum att växa.
Det första steget i behandlingen är att avlägsna beläggningarna. De kan dels blockera hörselgången, dels hålla miljön fuktig och därmed främja fortsatt svampväxt. Det bästa sättet att avlägsna materialet är att suga ut det, vilket bör utföras av en läkare som med hjälp av ett otoskop kan kontrollera att allt har tagits bort. När hörselgången är ren behandlas den med en lokal svampdödande medicin som läkaren ordinerar.
Spola aldrig örat för att bli av med beläggningarna. Det tillför bara mer fukt, vilket gör att svampen trivs ännu bättre.
Svampar trivs i varma och fuktiga miljöer, vilket gör hörselgången till en idealisk växtplats. Svampinfektioner i örat är vanligare hos män än hos kvinnor. Det förklaras ofta med att män i genomsnitt tillbringar mer tid utomhus och därmed utsätts för svampsporer som lever i jord och förmultnande organiskt material. Utomhusarbetare drabbas därför oftare än andra. Personer som vistas i dammiga miljöer med hög luftfuktighet och värme löper särskilt stor risk att utveckla svampinfektion i öronen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online